— Öl — hårdt omarmade, men ingen kunde säga ett ord. Då sågo, de en mörk och väldig kropp framför sig; det var Lång-Jan.: Han vände sig om, blickade en stund allvarligt på de gråtande qvinnorna och tycktes vilja säga någonting, men tillfälle gafs icke, ty ryssarne voro honom i ögonblicket på lifvet. — Lägg ned våpen! skrek Margunoff och trädde. fram till Lång-Jan, ser du inte att ditt folk skyndar undan! i a Lång-Jan bet ibop tänderna af ilska, då han såg att bönderna började klättra öfver förhuggningen på andra, sidan, för att sätta sig i säkerhet, men han svarade det oaktadt med fast stämma: — Jag skall ge mig, om du låter qvinnorna fritt aftåga. a a — Alla qvinvorna? frågade Margunoff och såg på Ilma med en blick, som kom henne att bäfva. — Ja, alla, ljöd Lång-Jans korta svar. — Nej, svarade Margunoff ined ett hånxeende, alla.utom tvål . si — Nå, då slåss jag så länge jag. kan, sade den, reslige finnen. bistert och höjde klubbän. Slag på slag och hugg på hugg; en gräslig oreda; stupade, finnar och ryssar, flyende och förföljande; jämrande. qvinnor; skott, krutrök och .en den förfärligaste trängsel, se der slutet på striden. Med sin öfverlögsna öfning hade ryssarne vunnit eger, men dyrköpt var den. Knappt hälften af styrkan var nu qvar; både