Dagens Nyheter – 10 mars 1873, sida 1

stod dock snart på benen, ryckte ut värjan och sprang fram till Ilma, som nästan medvetslös låg vid modrens sida. — Kom! ropade han och grep Ilma i armen. Den wungs flickan: gjorde en förtviflad ansträngning att slita sig lös, men förgäfves. — Kom, hväste Margunoff ännu en gång. När jag en gång fått dig i mina händer, låter jag dig inte så lätt komma undan. Ett svagt anskri bröt fram öfver Ilmas läppar, och hon förlorade medvetandet. Utan att bekymra sig om de andra qvinnornas böner och verop, tog Margunoif Ilma på sina armar och bar henne bort derifrån. Då han satte foten på den här och der nedbrutna trävallen, möttes han af Kotschoffsky. Den unge kosackens blickar glödde äf harm, och det var nära att han dragit sabeln mot qvinnoröfvaren. Men han tyglade vreden, gaf Margunoff en föraktlig blick och aflägsnade sig, under det han mumlade: — Triumfera inte ännu; jag skall vakta dina steg.