Dagens Nyheter – 7 mars 1873, sida 2

dan hån öfveffatit nedre delen af änsigtet några gånger med häbderna, Svärdde hän: — Ni är brå bäker på ör Säk, käpten; men tror ni ändå ite, att flickån kan undgå er? Märgunoff -Bprätt till vid dessa ållvärliga ord från kosackens låppaf. Någta minuter betraktade had Hed Skarpå ögon löjtädhtebd, och det såg at gom Om han tänkte: skall kan: skö du bli mid rival. Omöjligt änsäg han det icke våra, ty KotscHoftsky vår bådö yngre och vackrare än han. Då hän, såsom det tycktes, kommit till rätta med sia fundetitgar i ämnet, gvaräde hån med ett bitteft skratt: — Undgå mig! Nåjå, det kah ju härda för en tid. Mön kömmer Hön i mitt våld, så är hon min. Hvad tror ni, löjttant, hon skall säga om en sarafan af det rödaste tyg i Gostinnoi Dwor? Löjtnanten teg och Kaptenen fortfor: — Och dertill guld i massa, och titlar; ha, ha, hal Ni träffar inte många qvinnor, som skolå niotstå dylika anbud! — Kariske, genmälde den unge kosacken och såg drömmande mot öster, der mörka sköget skymde utsigten. Men, om det finnög några som ge efter, så ät det välinto sågdt, att dennå ficka, söm ni sjelf benätöner Östörbottens perlå, och söm äfven andra kalla så, skäll varg sådan. Tvärtom bevisar namnet Österbotteds perlå, ätt —— — Ni talar för värmt öm denna qvinna