Skall vår flotta hafva obepansrade stridsfartyg? Genomläser man den nuvarande sjöministerns anföranden till statsrådsprotokollet i kungl. propositionen till de trenne riksdagar, under hvilka han varit chef för sjöförsvarsdepartementet, kan man ej undgå att anmärka de förändrade åsigter, som hos honom gifvit sig tillkänna i afseende på flottans materiel. I sitt första anförande till 1871 års riksdag uttalar han sig bestämdt för pansarsystemet allena i afseende på de egentliga stridsfartygen, fastän han dessutom för andra ändamål vill hafva rekognosceringsfartyg och snabbgående ångkorvetter utan pansar, jemte fasta och rörliga minor. För 1872 års statsreglering begär han derför medel till 2 större pansarbåtar, 1 rekognosceringsfartyg och till minmateriel. Dessutom gör han en ungefärlig beräkning öfver materielens beskaffenhet i den närmaste framtiden, enligt hvilken den bör bestå af 10 monitorer, 20 pansarbåtar och 4 ångkorvetter m. m., hvaraf då skulle vara färdiga eller uuder byggnad 4 monitorer, 5 pansarbåtar och en korvett. I anförandet till 1872 års rikedag uttalar han sig visserligen fortfarande hufvudsakligen för pansarsystemwet, emedan de under sist förflutna åren inhemtade underrättelser från främmande länder angående under byggnad varande eller föreslagna fartygscerter icke varit af beskaffenhet att föranleda en förändring i den riktning, som vid konstruktionen af denna materiel blifvit följds, Men ifrågavavarande fartyg äro emellertid mera beräknade för positionsstrid än för den rörliga offensiv, som äfven vid kustförsvaret förekommer4. Och som de gamla ångkanonsluparne härtill äro för svaga och långsamt gående, anser han Satt anskaffnivg bör ske af en ny cert obepansrade fartyg, af mindre dimensioner än ångkorvetteraa, men i stånd att bära åtminstone en gröfre kavon samt med så stor maskinkraft, som under gifna förhållanden kan ernås. Och i andra länder under senare tider byggda, bestyckade, lättare fartyg — månne atridsfartyg? — öfver hvilka ritningar från Eagland blifvit anskaffade, torde delvis kunna tjena oxs till ledning vid upprättande af förslag till dessa nya sorts fartyg. För öfrigt äskas ett anslag af 3 millioner till fartygsbyggnader, hyaraf 1,700,000 skola anvisas för år 1873. Som man torde erinra sig, nedprutade likväl 1872 års statsutskott sistnämda summa till 700,000 (hvilket äfven blef riksdagens beslut), hufvudsakligen för att under en tid, då striden om det ena eller andra systemet ännu är oafgjord och misstag i detta hänseende falla isynnerhet tungt för en mindre nation, vinna anstånd med byggande af den femte monitoren — hvarvid vi dock be att få erinra att justiafseende på denna cert ingen strid eger rum, emedan efterhand de flesta mariner öfvergått till monitorsystemet. Deremot föll det nya obepausrade fartyget, afsedt för den rörliga offensivenX, mera på läppen i ett utskott, hvilket, som man känner, inom sig räknar inflytelserika medlemmar, som fortgent svärma för en sjögående flotta och ett yttre sjöförsvar. Sjöministerns anförande angående materielen till kungl. propositionen vid innevarande riksdag är mycket konstigt sammansatt. Dess större del upptsges af en öfvertygande polemik mot den åsigten, att man skulle kunna öfvergå från systemet med bepansrade stridsfartyg till det med obepansrade. Dessutom anföres såsom afgjordt, att någon verklig benägenhet att bortlägga pansaret ej ännu framträdt kos de stora sjömakterna, och att alla våra grannar, Ryss