Dagens Nyheter – 6 mars 1873, sida 3

behag? Kan det vara någotså oemotståndligt nöje? Eller — fagansfulla tanke! -— unga, fagra löslockiga tärna, tänk om du en afton, promenerande vid fästmannens arm i det magiska månskenet öfver någon kyrkogård, plötsligen förnimmer en röst ifrån skuggornas verld, en röst, som ropar till dig ur grafven: Gif mig igen... — nej, unga tärna, nej, jag vill inte beröfva dig nattens ro och fästmöns rosendrömmar! O, hvad jag minnes ljufligt det slätkammade håret med den enkla benan midt öfver hjessan, och lockarne, som ringlade sig kring hals och skuldror eller fästades på grekiskt vis med en kam ofvanför nacken. Hur litet, hur förtjusande täckt syntes ej flickans hufvud! Man kunde nästan stoppa det innanför västen och lägga det vid sitt hjerta. Men nu, ack nu kan det fylla en tom halftunna eller någon af Carl den tolftes mörsare. Tjusande, löslockiga tärna, visserligen kan du till din fantastiska hårbygnad som ursäkt anföra, att redan anno 1811 nyttjade damerna en coiffure en casque, som något liknar din, men förlåt mig, den var af eget hår, vida mindre och vida smakfullare; och åberopar du t. ex. en merveilleuse för 1793, så låg det ett visst fantastiskt behag i hennes lockar, hvilka tycktes sjelfständigt fladdra för en stormvind. Då du gaf vika för jämmerropen öfver krinolinen, hvarför hämnades du med att flytta krinolinen upp på hufvudet och att göra din nedre personlighet så smal, att du med ditt stora hufvud på afstånd liknar en vandrande tamburmajorsstaf? Tänk, om vi gamla ungtkarlar en vacker dag skulle ge alla Stockholms unga damer presenter af hvar sin handspegel, att på gatsn begagnas på en gång som solskärm och som rapportör om hårbyggnadens välförhållande. I det trogna glaset skulle afbilda sig icke blott föremålet för din beundran, ljufva tärna, utan också löjena hos oss ungkarlar, då vi bakom din rygg vända oss om, icke såsom fordöm för att hänföras af din nätta figur, utan för att medlidsamt draga på munnen åt de vanprydande koloasala uthuslängorna till din täcka hufvudbyggnad. Och ändå vet jag, att i ditt lilla tjusande hufvud bor så mycket verklig smak och skönhetssinne, att Om du associerade dig med några väninnor, skulle du lätteligen hitta på någonting, som hette mod för svenska dar mer, och som säkert skulle öfverglänsa de ofta just genom sina öfverdrifter smaklösa franskornas idger om hvad som pryder qvinnan. Att du nyttjar dina löjligt höga ach spensaliga skoklackar må nu vara dig förlåtet i dessa emancipationstider, då du sträfvar efter att se. mannen öfver axeln, och icke är nöjd att ställa dig i jombredd med honom. Betänk dock, unga, högklackade tärna, att inifrån skall kraften komma, som lyfter dig, icke från — skomakaren. a Jag har. hört en och annan af er kläga öfver att också nutidens ungherrar helsa så der knapphändigt och oartigt. Denöa klagan, unga damer, är den naivaste bikt om er förbland ving af begreppen örsåk och verkan. Ieh härracd tummarne upp. till bekräftanda af löftet om en revolution med det nyingångna året i era helsningar och erå häårtoaletter. Låten våren midt i vintern åter framlocka era vårsolsleenden och skiljen med stolt förakt era rika silkeslockar från dessa lösflätor, hvilkas lefnadshistoria I till er lycka icke det riogaste kännen; men hvilka nu äro en ögon fägnad endast för the belackare, och en van ställande börda för er sjelfva. A bas la coiffure en casque!