om OU Ryssarnes samtal blef allt högre och högre. Iogen vrede röjde sig deri; ty en egenhet hos detta folk är att det besitter ett ovanligt godt ölsinneX. När ryssen är drucken är han sällast, och så godmodig, att man måste skratta åt bonom: Se bara på dvorniken,: som vaktar palatsets port -i staden vid Nevan; hur säll och lycklig är han icke, då tungan sladdrar hit och dit, och då benen neka-sin tjenst! Faller han på gatan, på trottoaren, midt på torget; eller på en trappa, Jå ligger-han qvar der; ingen stör hans ljufva sömn, ty många af lagens tjenare, som gå honom förbi; önska i sitt innersta hjerta, att sjelfva vara i denna lyckliga ställning. s Efter denna lilla afvikning återgå vi till soldaterna; De voro äkta ryssar och hade således det bästa Sölsinne4 i verlden. Sedan de atfhandlat, såsom det tycktes, en högst vigtig fråga, sprungo de upp, ställde gevären mot ett träd och började att kyssa hvärandra på kiadbeönen, allt under det de uttömde sig i smeknamn, Deras sladdrande hördes vida omkring, och det var icke utan ett visst 11tresse som fruntimren, mena isynnerhet Ilma, åsågo deras rörelser och lyssnade till deras ord, af hvilka Mikko öfversatte några som han kande. D2 voro, enligt Mikkos uppfattning, synnerligt goda vänner; prisade sin vänskap, som endast döden kunde slita, och uttömde sig i loftal öfver czaren, samt slutade med att berömma