— OM vetkanr; den. de ändtligen förtärde ända till sista droppen. Verkan låt icke heller vänta länge. på sig. -I höjden af sin förtjusning omfamnade de hvarandra och togo sig en Ssvängomemellan: buskarne;. till dess de ändtligen stupade på näsan helt nära det snår vid hvilket. våra flyktingar.lågo. En stund visade deras. sprattlande .armar och bön, att de sökte frigöra pig från rusets verkningar, men slutligen tog det ut sin rätt, och nästan i samma ögonblick. som rörelsen med amfiar och: ben upphörde, tillkännagåfvo de högljudda snarkningarne, att Morpheus tagit dem i sin vård. Hade. jag inte rätt; småskrattade Mikko och este: sig upp. -4Nu äro de lika oskadliga som ett nyfödt barnX. CAldrig char jag bevittnat ett sådant uppträde, sade Ilma. YDet var ju för löjligt när de dangade och kysstes!4 Fru-Herner log svagt. -— Nå, hurudan ärväl deras sinnesstämning i morgon? frågade hon: — I morgon, utbrast Mikko. Deras pohmelossa (bakrus) är deras sällbet, och derunder ha de samms sinnesstämning som under ruset. Kapten Margunoff hade en dräng, hang namn har jag glömt, och den karlen var alltid godsint fem dagar i veckan, nemligen då han var full och hade bakrus. En dag var han ondsint och trätgirig, och det var den dag då han var nykter.