— äl -—och; först. der kunna vi vara någorlunda säkra. Jag skall gå i spetsenl.. — . sx 2 Utan att invänta något svar från fru Hernereller Ilma-satte-sig.Mikko irörelse. Sikkilä, der endast tomhet mötte vandraren, genomtågades hastigt. Det var redan långtlidat på eftermiddagen, när flyktingarne kommo. fram till-skogen, i hvars midt förhuggningen var. Uttröttade och uthungrade kastade sig fru Herner och Ilma ned på.en liten. gräsplan i sjelfva skogsbrynet. Detta. dröjsmål bekyms rade mycket den ärlige Mikko, som anade, att ryska spejare funnos i trakten. Hang uppsyn-gaf också fru Herner anledning till denna fråga: , a . sen ol see md Ua ä — Du är orolig, Mikko! Säg oss öppet om du fruktar någon fara? Mikko teg. en stund. Gerna ville han. tala sanning, men, lika gerna ville han också att fruntimren skulle behålla lugnet. Han var mycket tvehågsen hvad han skulle svara, då Ilmå sade: M PREPEEE yn — Säg rent ut, Mikko, om någon fara hotar. Det är mycket bättre om: vi få veta det nu, — Nåväl då, svarade finnen. ochiströk det långa håret från pannan, jag tror att en fara hotar. — — 3 EE — Från hvilket håll? Kanske från Margunoff? frågade Ilma med darrande stämma. — Åhnej, inte ännu på några timmar, sade Mikko och skakade på. hufvudet, Men jag kan aldrig tro att hen, som känner till för