Dagens Nyheter – 6 mars 1873, sida 1

På ett tecken af Mikko lade de ned sig bakom ett litet snår och hade derifrån obehindrad utsigt öfver taflan framför sig. Sjelfva kunde de vara temligen lugna för upptäckt, så länge ställningen var sådan som nu, ty snåret var tätt. På ungefär tio alnars afstånd lågo invid en buske tvenne ryska jägare. Deras uppsvällda och rödbrusiga ansigten buro tydligen vittne om hvad de hade för sig. Wotkaflaskan anlitades också flitigt, och härunder pratade de än högt och än lågt, obekymrade om de blefvo upptäckta eller ej. — Hvad var det jag sade, hviskade Mikko så lågt att fru Herner knappt hörde det. Kapten Margunoff är inte att leka med. Men, vi skola nog dra honom vid näsan, fortfor han tröstande, då han märkte Ilmas oro. För de der karnaljerna behöfva vi inte rädas; det blir inte svårt att knipa bort dem. — Du tänker väl inte — — — Försöka, ifyllde Mikko. Jo, bevars, det ämnar jag visst. Vänta bara en stund, till dess bränvinet gjort bättre verkan, och jag är säker på, att de i morgon få ta sin parannus ryyppy ) inom förhuggningen, såvida de ha något bränvin qvar då. Fruntimren ansågo för bäst att låta Mikko hållas ; de hade sett, att han var att lita på. Förbättringssup. Sägas om drinkare, som på morgnarnö taga sig en styrkdryck ofvanpå kopparslagarne. Förf.