— 20 — a Hade ni skyndat er, så skulle inte bytet gått mig ur händerna! — Skynda mig, eftersade den unge kosacken, och en mörk sky spred sig öfver hans vackra, manliga anlete. Hur är det möjligt för en ryttare att skynda sig i en skog, och isynnerhet en skog som denna, der man stöter på träsk efter träsk, hvilka måste kringgås. Hade ej dessa hinder varit oss i vägen, skulle vi — — — Jag förstår, jag förstår, afbröt Margunoff hastigt. Men är det någon af ert folk, som tilltror sig att med hästen simma öfver till andra stranden. Strömmen är ej stark och försöket bör lyckas. Kosackofficeren mönstrade några ögonblick de småväxta och brunstekta karlarne samt befallde slutligen en af dem, den djerfvaste som han trodde, att våga försöket. — Kommer du bara öfver ån, sade Margunoff, så behöfver du bara rida omkull finnen, ty efter hvad jag förmodar, har han inte något skjutvapen. Kosacken sprängde ned till stranden och tvang sin liflige springare nedivattnet. Med klappande hjerta åsåg Margunoff det djerfva företaget och befallde sina jägare att upphöra med skjutningen, ty det kunde lätt hända att någon af misstag råkade kosacken. När Mikko såg kosacken störta sig i vattnet lyste en glädjeblixt i hans ögon, och han mumlade för sig sjelf: