-— 10 — dan förut hatade ryssarne, om hvilkas rysligå framfart i Österbotten under stora ofreden sägner finnas i behåll ända in i våra dagar, och Margunoff fick mer än en gång tillfälle att erfara huru grundligt hatad han var. Trotsigt fortfor han likväl med sitt utsväfvande lefnadssätt oaktadt allt det knot, som höjde sig hvar han gick fram. En dag var Margunoff ute på jagt, då han blef öfverfallen af ett så häftigt regn, att han måste se sig om efter skydd. Händelsen förde honom då till sergeant Herners gård, der han aldrig förut varit. Den redlige finnen mottog ryssen med all den gästfrihet han kunde, och Margunoff blef qvar öfver natten. Efter den dagen hände det ganska ofta att han förirrade sig till Herners gård, antingen det var fult eller vackert väder, och snart kom man underfund med, att det endast var för Ilmag skull han gjorde sina täta visiter och icke af tacksamhet, såsom han ville låta påskina. Herner blef förskräckt, då han märkte den utsväfvande ryssens afsigter, och gaf honom en fin men tydlig vink, att det vora bäst för honom att inställa sina besök. Detta fick han äfven höra af bönderna, som älskade den käcke sergeanten, och när han då såg, att han icke kunde vinna sin afsigt på ett öppet och hederligt sätt, beslöt han att i hemlighet arbeta för sin plan. Man såg honom för den skull aldrig om dagarne i trak: ten af Herners gård, men när qgvällen kom,