Dagens Nyheter – 4 mars 1873, sida 3

att han icke ens behöft någon mat? Jo, — det var sannt: paddan, som sprack utaf hög mod, Så långt går det då icke med korpen. Bland annat räknar han icke för rof att la officiel roffågel — knycka sig en liten dufva, ripa eller annan mindre fågel eller fågelunge, vild eller tam. Med ägg håller också hr grefve Korp tillgodo. I Bohuslän skall han till och med taga ej endast lamm utan äfven någon gång fullvuxna får, som befinna sig på aflägse ställen längst ut på skären. Korpen är också såsom en vanlig gentleman, har-jägare. Vid anammandet af dessa fyrfotade djur lärer gå så till, att han först hackar ut ögonen på dem, och då det arma offret i sin blindhet rusar emot än ett, än ett annat föremål och uttröt tadt faller till jorden, fullbordar korpen en farnille mordet och leker kalas tillsammans med de sina, Ett gammalt ordspråk säger: korpen ropar sitt eget namn, hvadan dennes läte eller språk skulle vara: korp! korp!, men vår aktade store zoolog, professorn mi. m. hr Sven Nilsson menar, att korpen skriker: krak! krak! eller kruck! kruek! För min del har jag aldrig kunrat få korpens skrik till annat än det, som närmast skulle likna: kruck! kruck! eller måhända: korrp! korrp! — Af detta sitt läte har han tvifvelsutan fått sitt namn. Detta kruck, kruck eller korrp, korrp låter sträft (stolt) eller melankoliskt. Kanske ett ondt samvete aggar hr grefven — eller saknar han måhända den försvunna aristokratiska tiden i Sverige, t. ex. Frihetstiden. Nåväl, du höge korp, klaga du, men den tiden koms mer aldrig åter. Förutom nyssnämda kärfva skrik skall korpen också vara mäktig låta höra ett välljudande: klong, klong! under vackra vårdagar, då han i luftens högre regioner kretsar om kring sin också der sväfvande maka. Sällan skall man. dock få höra depaa,korpens sång. I detta fall är han då riktigt bondaktig, som tror, att det inte går an att visa sina känslor. Men detta är nationelt: det tillhör det svenska lynnet par preference. . Korpen Kar den likheten med ett fruntimmer att han tycker om det som lyser, glänser och glittrar, Allt sådant ute i det fria anser han gig ha tättighet lägga sig till; ; Det är. på grund döraf han fått det fula namnet om sig att vara en riktig stortjuf. Vi känna ju alla uttrycket: stjäla som en korp. — Korpens annekteringslusta säges skola gå så långt, att om han finner ett glödande kol, så tager han det i näbben och flyger bort (från fyndorten) dörmed;Härigenom skulle han också kunna bli — mordbrännare. Han är således just icke att leka med den der gamle grefve Korp. 1 sitt allvar liknar han presten och äfven deruti; att han klipper fåren, : men i så fall står presten vida öfver korpen, att den förre låter dem åtminstone behålla — ögonen qvar. Emellertid och allvarsamt taladt, skulle nu korpen verkligen vara en sådan mistertjuf som man vill påstå, så synes mig väl vara mödan värdt att man i allmänhet sökte tå reda på hans bo, der naturligtvis allt hang tjufgods borde vara samladt. Öm man ensam sätter i taka händer allt hvad deruti finnes, behöfver man icke vara rädd för att få plikta för ett ohemult gripande af konungens befallningshafvande i embetet. Korpens bo är dock ej så lätt att få fått uti, Prots alla mina försök i den vägen, har jag aldrig lyckats. Boet befinter sigi-skogstrakter i höga träd och i skärs ) gårdarhe på klippor. I april, oa icke förr, bör det lilla röfvarenästet vara ördfiing: Det I är lätt att.igenkänna på äggen. Dessa äro från) 3 till 6 af 2 tums längd och något öfver 1 tums tjocklek, till färgen emutsgröna med olika stora, bruna fläckar. Djura ålder i deras fria tillstånd torde i de allra flesta: fall vara en ganska vansklig sak att söka uppge. Men om korpen påstår sägnen, att han skulle kunna uppnå 100 år. Såväl gammal som ung korp blir i fången skap snart mycket tam och satll.i Han lär sig utan någon sorts barbarisk tuvgbandsafskärning eftersäga ord likt papegojani. Till sist nu, utan att vilja hvarken tadla eller berömma korpen, förs den. natur, han af: don I allvise Skaparen fått, tar jag mig frihetdnröeddela några anekdoter om den fågel, jag nyss från dels rent zoologisk .ochdels från: den menskliga. svaghetens-synptnkt betraktat: Hvarför man så sällan får höra korpen sjunga: slå klong, kommer sig deraf, att så vida han sej ät hundra år Kan han icke göra det. rå 7 Från begynnelsen var korpen kvit), men blef för något fuffens förbannad faf solguden Phoebus och vardt derigenom svart. Men sedan korpen dragits med den svarta drägten 1 hundra år, skällde: ockst för Honom försobingens timme slå: hans fjädrar skola återfå den h hvita färgen. Hos romarne höllos tama-korpar. och värde-Å: rades högt af folket. i ? Under kejsar Tiberii tid fanns en tam och efter romarnes: lynne dresserad korp i Rom. En skomakare slog ihjäl korpen, och folket skomakaren, Men korpen fick en hederlig begrafning — förmodligen på statens bekostnad, ty med statens medel är aldrig så noga som med den enskildes, Eller hur? — Hm — Då kejsar Augustus, efter att ha besegrat fendernm hemkom. till Rom, helsade honom er Korp: Ave Cesar, Victor, Imperator !) Hvyarjo korpmamma eller korppappa lärer af:någott för oss: menniskor alldeles förborgat ) orsak skola gifva hvardera sin ungö en liter bvit sten att svälja. — kanske för att de skola kunna bli: alldelesstorhårda. (Utdrag Hur många menniskor, som i sin ungdom sväljt sten?) Den menniska, som hittar. on:sådan sten, hvilken kallas korpsten, må skatta sig lycklig. Man behöfver blott lägga stenen i munnen under tungan för att blifva, när man vill, alldeles osynlig: Jag vet icke om någonsin någon annan än Holbergs oförliknelige Jeppo paa Bjerget? lyckats komma öfver någon korpsten. Emellertid den, som vill ha sig en, kan ju försöka leta. å : Men — nu nog om den stolte Hugia-Munins ättlingen och korpanekdoterna. -W AA.