Dagens Nyheter – 4 mars 1873, sida 2

Något om Faust. Hos redaktionen. af Dagens Nyheter anhålles vördsamt om plats för nedanstående rader, Audiotur.et altera pars! . Till bemötände af hr recenseaten W. B:s yttrande angående öfversättaingen af operan Faust :i.slutet af 4:de akten torde det vara undertecknad; i egenskap af. pämda operas öfversättäre, tillåtet att göra följande lilla inkast. . Hr W. B. säger: På sitt yttersta synes oss :deremot Valentin mindre presentera sig till sin fördel; i ett sådant ögonblick borde väl smiärStan öfver den olyckliga systern någorlunda öfverväga vreden, och dennas stegring till-raseri synes oss här hvarken naturlig eller ädel. En-, sdäst när Martha vill moralisera honom blir han desperat och då gör denma nyans sin verkan. Det bör ej förbises att den (åtminstone i öfversättningen) misslyckade opersatexten torde ha Sföranledt denna up fattning, och sista trumfen, Valentins förbannelse i trots af Guds förlåtelse, Sir en absurd grobianism, som ovilkorfligen borde Satmönstras eller ändras. Hos Goethe är Valens tin i öfvermåttet af. sin smärta visserligen bitter mot Margaretas, men icke rasar han. Nå väll Låtom oss då citera Goethes ord i det omtalade stycket enligt J. Anderssohs berömda öfversättning: Ja, snart jag kan den tiden se, Då alla goda borgare Som för ett ruttet kadaver söka För dig att vika undan, sköka,Och hjertat i din kropp skall rysa Om de i ögat se dig då! I gyllne kedja skall du ej Iysa Och i kyrkan ej mer vid altärt stå, Med lockar fängslade af kransen Ej svänga om i muntra dansen Bland tiggare, som trasor hölja, Och bland Erymplingar i en vrå dig dölja; Och om än Gud förlåta kan Dock bli förbannad af hvar man! Och den. som begagnar, dylika kraftutiryck:anses af recensenten visserligen vara bitter, men icke rasar han. Nå, det beror på sobjektiv uppfattning! Vidare har den franska originaltexten till musiken följande uttryck: Val La honte taccable, Le remords suit tes past sömn Meis-enf Pheuresso get Meursiset-sis Diew te. pardonne Sois. maudite ici. bas I som af mig vid operans öfversättning återgifvits med: Gå — du fläck på min ära, Skammen följe din stig Till förgängelsen åter! Ja — om ock Gud dig förlåter, Var förbannad af mig! Och: om dennasmärtåns stegring till raseri icke vore. kompositörens mening, ;Kvarför Jetta för: tissimo. och: crescendo.-på. de. oupphörligt mot höjden stigande fraserna, såväl i sången som. or-: kesterackonäpagnementet, och Huru skulle eljest körens infall med följande strofer kunna mo-. tiveras: O terreur! O blasphömel A ton heure supreme Infortun6, songe heläs å toi måme Pardonne si tu veux ötre un Jour pardonn! återgifna i svenskan med O, hör upp med att rasa Och i dödstimmans fasa Banna ej så, Men tänk. deruppå Att du måste förlåta -s Om du sjelf skall förlåtelse få! Men. oaktadt-dennakörens. försonliga maning vänder sig den döende Valentin (enligt partitiret) till sin syster och utslungar ytterligare sin förbannelse under orden Marguerite! Sois maudite! medforte på ettsträkna f, den högsta ton i hela Valentins ecen; Andock påstår recensenten att Valentin bör visserligen vara bitter, men inte rasa. — Dock, bista beviset att hr W. B. aldrig uppmärksamt studerat operans partitur är att han slldeles icke observerat den ändring, som jag, för att komma Goetheska originalet något närmare, just i denna scen vågat vidtaga: Sedan kören afsjungit ofvannämda strofer, låter jag nemligen Valentin vända sig till Martha, eåsom sjelfva . upphofvet till Margaretas olycka och (i