Dagens Nyheter – 3 mars 1873, sida 1

-—UV skaran, hvars kantater aldrig förlora sin rena stämning, flyger, lik ett hemskt spöke, en gengångare från mörkrets verld, den ljusskygge och allt ljus hatande ugglan .till sitt undangömda bo. . Trädens kronor böja sig för morgonvindens kyssar intill hvarandra och hviska: så var det i går, så blir det i morgon, och så tiderna igenom; snåren ljusna, och ur det kaos, som förr rådde der inne, framträda de skönaste bilder af den i otaliga former skiftande växtverlden; åns vatten bullrar allt mera, och snart hoppa de små vågorna i en yster dans vid de stränder, som de kort förut smekt så sakta. Så kommer aftonen. Då uppstår det ett egendomligt tassande under nästan hvarje träd. Hela skogen lefver upp igen på nytt till ett nattligt lif. Då är det list och grymhet som råda, och det är då som. dessa lidelser inom djurverlden fira sina blodiga triumfer. Det blåser en kylig vind derute; inne i skogen är det qvaft. Öfver de mest olikartade ljud från vatten och land höres tydligt ugglans Yklävitt, klävitt! Vid midnatten tystna ljuden; fågeln nickar med det lilla hufvudet, sticker det under vingen och slumrar in. Det blir tyst för en stund — en timme! Denna stund är den högtidligaste. SQvitt, qvittX, höres det från en trädkrona, Sqvitt, qvitt, qvitt — —!4 Hvilket jubel! Den nya dagen helsas med en hymn, skön och