Naivt. I slutet af mars 1600, då lag och rätt icke så noga iakttogos, hade Grenaa borgare ändtligen skaffat sig en inrättning, som de länge hade saknat och hvars begagnande de nu ville ha konung Kristian IV att tillåta. Men huru : skulla man skrifva till en kung? Då jag skall skrifva bref till en person, så tager jag fram hans bref och ordnar mitt bref efter hans, och detta är ju alltid förnuftigt, sade en gammal Grenaaborgare, Ja, säger borgmästaren, jag har ju ett bref från Kristian IV, det taga vi till mönster. Nu vill jag skrifva, så kan du, som gaf det goda rådet, diktera efter brefvet; der är det. Ja, det skall jag. Oss älskeligo konung Kristian IV, Vår konung och trogne man! Detta kärleksfullt. Vi Grenaa män, sju till antalet, af Guds nåde helsa dig, konung Kristian den fjerde. Vår ynnest som tillförene. Du bör veta, att vi af fri vilja och med samtlige borgares samtycke på vår stads bekostnad hafva upprest en galge, som vi nödvändigt behöfva för 088, våra barn och efterkommande, hvilken vi ödmjukligen anhålla att få bogagna utan hinder 3 Dig och dina efterkommande; så sko vår vilja. Gifvet i vår stad Grenaa den 1 april 1600. Borgmästare och Råd. Kristian IV svarade, att om någon af dom eller deras efterkommande gjorde sig dertill värdiga — hvilket I ju tyckens vara öfvertygade om — skall vederbörande gerna få lof att begagna galgen. En författare beklagade sig öfver att kritiken alltför omildt bedörut hans senaste skådespel, så mycket hellr3, tillade han, som publiken ingen gång hyssjade, — Nej, det tror jag nog, menade en hans vän, hur skulle, de kunna gäspa och hyssja på samma gång. Trefilgt äktemskap. En man annonserade på följande sätt efter sin hustru: Min hustru Maria har gått vilse eller blifvit bortröfvad. Den,som skaffar henne till rätta, har att vänta ott kok stryk af mig. Hvad kredit beträffar, kan hvar och en lemna henne sådan, om han finner för godt; men som jag aldrig betalar mina egna skulder, är det väl icke troligt att jag skall betala hennes heller. arbetskarl. Je a nn Åt rt ÄR RANN