Dagens Nyheter – 1 mars 1873, sida 2

dag jag fick se det herrligaste tempel jeg någonsin sett. Ärans och ryktets gudinna satt der på sin etrålande tron, omgifven af sitt hof af blonda Intelligenser och hvad stort och skönt hennes undersåter gjorde, det basunade små Alexandrizer ut öfver vida verlden. 4O, hvilken ljuflig plats!4 utbrast jag. Skrif ditt namn i gudinnans gyllene bok, du kan ju cck tyda fåglalåt, hviskade högmodet inom mig. Du kan ju A, B, C, och då kan du ju litet af alla epråk; stig fram!4 Stolt reste jag mitt hufvud upp, gjorde ett steg framåt, då i detsamma det lilla korset om min hals föll med ett klingande ljud mot templets stengolf. Jag tog upp det, och med händerna för öronen hastade jag bort. — Längre fram mötte mig en prest i sin skrud Du ger trött ut, kom in till mig och hvila ut, talade han, och ville föra rig till en inbjudande boning vid vägen. Kan du sjupga?4 upprepade jag. Då reste han på sig ihela sin längd, ögonen blixtrade, och han ejöng: En borg vet jag stånda fjorran från solen etterdroppar falla ia genom gluggarne. Under det han sjöng liste jag på hans panna — Fanatism. Jag vände mina steg mot öster; vid en krökning på vägen tilltalade mig en skuggbild. — Hvad går du och drömmer om?4 — CMin moder har gifvit mig en gåta att lösa, men hvom är du? — Jag är såvgare.4 — Har du lärt att ejunga?t — Jag har lärt af löan och lind,