Dagens Nyheter – 1 mars 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. På flera ställen i Tyskland ämnar man anordna minnesfester den 18 mars i anled ning af 25:te årsdagen af den nationella resningen i Berlin år 1848, hvilken betraktas såsom en inledning till de senare politiska omhvälfningarne i Tyskland och som ett första, ehuru misslyckadt steg till återupprättande af rikets enhet. Attgöra dessa CErhebungstage till en allmän fest för nationen har emellertid icke velat lyckas; stämningen är ej sådan hos arbetarebefolkningen och dess socialistiska ledare. Det tyska arbetarepartiet vill nog fira den 18 mars, dock icke som en nationeltysk minnesfest, utan såsom andra årsdagen af kommunens resning i Paris. I tidningen Neuer Social-demokrat läses ett upprop af den tyska arbetareföreningens ordförande Hasenclever af följande innehåll: För oss betyder den 18 mars Paris-kommunens början ; det är en helig dag, heligare än bourgeoisiengs minnesdagar, dagarne vid Leipzig och Sedan, på hvilka folken för de nationella intressenas skull måste efter furstarnes kommando mörda hvarandra, Om vi än beklaga det blod, som i allmänhet flutit, och isynnerhet det som de parisiska arbetarne måste offra, så anse vi dock att denna resning var nödvändig gentemot den franska bourgeoisiens lumpna hållning, och om än segern icke belönade de parisiska arbetarnes tapperhet och uppoffring, så var dock upprorets undertryckande åtföljdt af symptomer, som med rätta låta oss antaga, att det franska proletariatets sista nederlag egde rum i maj 1871. Det parisiska upproret den 18 mars 1871 utgör, hvad Frankrike angår, slutet på de af den mäktiga bourgeoisien med vapenmakt kufvade proletariat-upproren ; nästa resning skall ovilkorligen leda till seger! Tiden från den 18 mars till slutet af maj 1871 sluter sig på ett värdigt sätt till de hedrande juni-dagarne år 1848. Tyska proletariatet har alltså en rättighet, ja en pligt att i förening med sina franska bröder fira denna folkresningens dag. Derför uppmanar jag arbetarre i hela Tysklard att den 18 mars 1873 föranstalta en fest till ära åt den franska kommunens förkämpar. En nordtysk tidning anmärker med anledning häraf: SAtt marsrevolutionen år 1848 efter tjugufem års förlopp skulle bli ogillad, och det till på köpet af det radikalaste bland alla partier i Tyskland, det kunde dess upphofsmän och hjeltar visst aldrig drömma om. Den af Hasenclever och de med honom likatänkande tillärnade fest uppfattas naturligtvis såsom något, det der skall utöfva sin verkan på massorna; hvilka äro begärliga efter nya intryck, eller som ett slags konkurrens-företag.. Men saken har onekligen äfven en djupare betydelse. De klassmotsatser, som hota att sönderslita det moderna samhället, äro verkligen så krafs tiga och genomgripande, att nationela skiljaktigheter och politiska parti-nyanser icke längre komma i betraktande i jemförelse med dem. Den moderna socialisten har intet gemensamt med deltagande i den tyska eller franska resningen år 1848; han bryr