Dagens Nyheter – 1 mars 1873, sida 2

Nfligt, som om a det varit den klaraste sanning jag såg i drömmen, stammade jag och gömdo saxen under täcket; dessutom, fortfor jag vresigt, är det ditt fel; du bäddar så illa att bädden faller till golfvet. — Då är de bäst mamsellen binder fast den med bandet hon har om halsen, så ligger den väl åtminsinge stilla, menade Fredrika, klippande med ögoren. Klockan slog nu tio, dörren öppnades och in trädde tre Cfröknart. — Bästa Anna, hur är det fatt? ropades i korus. — Är bröstet såradt, är vingen skjuten? skämtade en, pekande på mitt blödande ansigte. — Post nubile Phocbust, citerade. en annan, som var Xstudentskat. — Undan, bagage! Kurage, bagage! gno. lade en, i det hon puffade med foten mot bädden. — Tyst! Förskoning! pustade jag. Kl. 6 vaknade jag, men somnade om och drömde en plågsamt dyster dröm. — Kan du, med ditt glada lynne, hafva dystra drömmar? — Mitt solsken kommer från solen, men min dröm tog jag från — skorstenen, ty — — Inga sirapsfantasier nu, skrattade fröknarne. Vet du händelsevis att Erik kommer kl. 11 med pitt åkdon, för att hemta dig till X.? — Jag fryser, jag kan inte göra förden med honom, 89 mitt ansigte!