Dagens Nyheter – 28 februari 1873, sida 3

utan stort omak lyckades den mera vältalige och bänsynslöse Figueras att tillkämpa sig konseljresidentbefattningen och genomdrifva republi eds införande. Monarkisterna inom riksförsamlingen voro såsom förlamade, och icke en enda vågade öppna sin mun till försvar för konungen, då Figueras med föraktfull min talade om den klenmodiga dynastien, som drog sig tillbaka i allvarsamma och mörka tider. Zorilla gjorde den monarkiska szken en mycket stor otjenst derigenom att han flera gånger ytiraäac, 2tt regeringen ännu icke visste hvad hon skulle göra, och att en hvar borde väl betänka, hvilket ansvar ban skulle påtaga sig när den vigtiga stunden komme, samt vidare att riksförsamlingen egentligen icke hade rättighet till att fatta något definitivt beslut rörande styrelseskicket. När han slutade sitt tal med orden: I fall här finnea någon inom cortes, som anser det möjligt, att vi ien handvändning kunna öfvergå från monarkien till republiken, så må han träda fram ! — ropade deputeraden Damato: Här är en! hvars på venstern utbrast i stormande bifallsrop, under det att högern synbarligen råkade i förvirring. Zorilla ropade: Jag hör, att der finnes en, men jag har intet att svara honom, hvarefter från venstern uppkom ett så våldsamt larm, att Zorilla tillade: Nå väl, om majoriteten är af samma meniag, så må den säga det Nu uppträdde Figueras, yttrande: Regeringen bar här berättat för oss en ömklig historia, man skulle annars tro, att det borde vara fingen af vigt att beslut så fort som mi blifva fattade. Det kan under nuvarande omständigheter icke vara nyttigt att taga sin tillflykt till formella betänkligheter. Om jeg ginge in på regeringens yrkande om ytterligare uppskof med nu föreliggande frågors vigtiga afgörande, skulle jag betrakta mig såsom den värste förbrytare i hela verlden (bravorop från venstern). Fäderneslandets öde hänger på em tråd; detta förhållande gäller för mig mera än alla personliga vänskapsförbindelser. Jag framlägger på riksförsamlingens bord ett förslag om att cortes båda kamrar måtte förklara sig permanenta. Figueras motiverade bärefter sitt förslag genom ett längre anförande, hvari han skarpt klandrade ministårens vacklande hållning, isynnerhet då konungen :hade förklarat sitt beslut att abdikera oåterkalleligt. Landet — utropade han — kan säga hvad kejsar Tiberius på sjuklägret sade till läkarne: Medan ni rådslå och tvista, dör jag. Hvem vet hvad som skall ske under de närmaste 24 timmarne! Kan icke under denna korta tid en arm6 ha kommit på benen, som betäcker hufvudstadens fator med ruiner och blod? (Starkt sorl.) Jag skulle hellre dö än tåla något sådant! Zorilla frågade nu, om Figueras hyste misstro till regeringen, hvarpå denne gaf följande orakelmässiga svar: Jag hyser icke misstio till någon, men jag litar icke heller på någon. Man har länge hog afspisat oss med löften; och löftena blifva i allmänhet först då uppfyllda när kanonerna dundra. Vi ha för ögonblicket ingen exekutiv myndighet här i landet; man hotar oss med en konservativ ministör. Konseljpresidenten har sjelf tillrådt konungen att omgifva sig med en sådan. . on Härpå genmiälde Zorilla, att han icke gifvit konungen nägot råd.i detta afseende, utan endast yttrat, att det ju stod honom fritt att byta om ministör. a Då bärefter Emilio Castelar och Christino Martos understödt Figueras förslag, förklarade sig riksförsamlingen permanent med Stor majoritet. nht satntia afton böllo republikan.9a en talrikt besökt enskild samrimätkomst, efter hvars slut Figueras och Castelar kunde telegtafera till Bin vän Gambetta, att den spanska republiken skulle proklameras. För att bålla befolkningen vaken, ha republikanerna utspridt rykten om en förestående öfverrumpling af staden från det konservativa partiets sida, Det berättas, att Serrano och två af hans adjutanter kommit till Madrid i andalisisk bonddrägt och kringsindt ridande stafetter från den ena kasefnen till den andra för at utforska, om trupperna voro stämda för en statskupp. Som de emellertid fingo afslag, för. svunne såväl Serrano som hans folk lika hastigt som de kommit. Om Emilio Castelar berättas, att han i tre dagar och tre nätter (från den 9:de till den 12:te) icke unnade sig någon hvila, samt att han, trots dessa alltför stofa allsträngölögaf, författade cortes bekantd svar på konungens abdikationsförklaring inom kortare tid än 15 minuter. När konung Amadeo mottagit riksförsamlingens svar, ville han afsända ett telegram till konung Victor Emanuel i Florens, men ertor att alla telegraflinisr voro afskurna, med undantag af vägen öfver Lissabon till England. Han telegraferade då till sin fader: Alt är slot. Jeg skall skrifva. Amadeo. Den 12:te på förmiddagen, några få timmar efter kungl. familjens afresa, blef en ung och skön spanjorska, såsom ea bild af republiken : med den röda phrygiska mössan, förd på en triumfvagn genom gatorna. Tusentals menniskor åtföljde denna vagn med fanor och klingånde sp: