Dagens Nyheter – 28 februari 1873, sida 1

RN --4fa Btjernor! ropade lille Edmund, klappande händerna af förtjusning, (Jag, som bjuder på fyrverkeri, musik och eklärering!t brummade gubben Granat och skrattade underjordiskt. CÅngbåten får patron bestå sjelf, och fiskarfamiljerna i grannskapet har jag på samma konto gifvit hundra riksdaler hvardera till minne af Eremiten på holmen. God råd! Kassan forerande, hushållet inte kostat stort för en millionär på dessa två olycksåren. Trogne, genomtrogne gamle vän! Gud välsigne er!4 hviskade Joachim i Staffan Granats öra, medan han tryckte honom till sitt öfverfulla bröst. Och under en bröllopsfård så skön, att endast olyckan, från randeu af en afgrund plötsligen flyttad till en af himmelens förgårdar, förmår beskrifva och fatta den, landade de lyckliga vid stranden af pastor Haraldssons festligt upplysta lilla prestgård. På förstuguqvisten helsade den älskvärde, fromme och intelligente värden sina gäster välkomna; i det han — såsom han yttrade — för alltid stängde dörren för eremiten och misantropen Joachim Minning.4 os Men följande året firade samma personer en liknande minnesfest på Eremitens holme, som numera var Joachims . lagliga egendom. Den åttioårige innehafvaren af den storartade