Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 1

Riksdags-Nyheter. Båda kamrarne sammanträdde i går såväl kl. 10 f. m. som resp. 7 och half 7 e. m. I första kammaren företogs först val af 5 ledamöter och 2 suppleanter i det tillfälliga utskott nr 2, som kammaren beslutat tillsätta, . Till ledamöter utsågos hr Bergstedt, grefvarne Ehrensvärd och Henning Hamilton, hrr Thyselius och Widn samt till suppleanter hrr Dahl och Geijer. Andra kammarens inbjudning i fråga om tillsättande af ett särskildt utskott för behandling af frågor rörande elementarläroverken, hvilket skulle bestå af 7 ledamöter och 3 suppleanter från hvardera kammaren, antogs derefter, Närmast på föredragningslistan stod nu första hufvudtiteln. I första kammaren begärdes ordet först af grefve G. A. Sparre, hvilken yttrade, att det förefallit honom oväntadt, att statsutskottet föreslagit en nedsättning. Lefnadskostnaderna hade ju stigit ganska betydligt. Vore skälet till nedsättningen någon för tillfället rådande bekymmersam ställning för statsverket? Talaren kande icke fimna att så vore. Utskottet hade nu vid ett regentombyte ansett tiden vara inne för ett ordnande af civillistan och föreslagit den egentliga hofhållningssummans upptagande till samma belopp, men derjemte en nedsättning i anslagen till ved och kol m. m. Men man borde besinna, att prisen på ved och kol äfven hade stigit, och attindragning af anslag härtill nödvändigt måste medföra ett motsvarande tillskott från hofhållpingssumman. Med tronombytet hade åtskilliga nya förhållanden inträdt. Den nu varande konungen egde fyra unga söner, och dessutom hade han fått vidkännas en mängd tilltälliga utgifter, som äro oskiliaktiga trån ett regentombyte. Talaren ansåg det vara med landets ära och värdighet öfverensstämmande att icke inskränka anslaget till den nye konungen. Statsrådet Adlercreutz uppdrog en skildring öfver såväl riksdagens som statsutskottets antecedentia med hänsyn till frågan om första hufvudtiteln, ; hvarigenom tal:n ville visa, att det nu framställda förslaget om nedsättning saknade understöd från föregående riksdagar. Nu har dessutom en betydlig prisför höjning i allt uppstått och dessutom borde man betänka att det funnes fyra arffurstar, hvilkas uppfostran kostade mycket. Utskottet hade talat om yttre glans. Tal:n trodde sig med trygghet kunna säga, att näppeligen vid svenska hofvet finns en öfverdrifven lyx. Men könungen måste intaga en annan ställning än den enskilde; detta är betecknadt redan genom den kunogaborg, som anvisats honom till bostad och som ju utgör vår stolthet. Allas inkomster ökas, eller fordra att blifva tillökade, men konungen vill man skall gå i motsatt riktning, Stora anspråk ställas på konungen att han skall afhjelpa enskild nöd samt uppmuntra konster, och dessa anspråk komma att bibehålla sig oaktadt utskottet ej tycks tro det, ty svenska folket fordrar att vid afhjelpande af stor nöd se konungaparets namn trämst på listan, Kan det vara rätt att beröfva konungen tillfredsställelsen och välsignelsen af att hjelpa nöden? Den kärlek, hvarmed konung Carl XV omfattade allt skönt, är känd och har i hög grad bi: dragit till den blomstring, hvari konsten nu befioner sig i vårt land. Nåväl, skulle det