Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 1

-— OLU — hvilken nyligen genom sin köpmannaskicklighet och med sin skarpblick redde, ordnade och stadgade sjelfva den förhäme grefve Ebenhjelms storartade, men intrasslade affärer. Till den grad kunde en enda dags olycka förvirra begreppen hos det ljusaste hufvud, och låta lidelsen spela herre öfver förnuftet. Men der komma mina skärgårdskarlar på hemvägen från staden hit, för att hemta mig. Farväl, Joachim! Låt den morgongryning jag nyss spårade i din själ snart bli klara ljusa dagen. Eleonora Har försonat tillräckligt, för att åter vara dig värdig som maka. Din egen bot och bättring återstår blott nu för att åter göra er till ett af de sällaste par på jorden.4 Snart försvant den afskedshviftande vännen mellan holmarne, men med sista skymten af honom började åter det dystra lynnets demoner drifva sitt spel med enslingen. Kunde inte allt vara ett bedrägligt spel af Eleonora, för att åter fånga den bedragne äkta mannen i kärlekens trollnät, nu när älskaren för alltid gått för Henne förlorad? — Så hviskade misstrons svartalf i hans ena öra. Men vittnar inte den hederliga gumman Schönbergs bref om uppriktigheten af hennes ånger och ömhet?4 hviskade den aldrig slocknade kärlekens ljusalf i det andra. cOm jag skulle bryta och läsa hennes bref? frågade Joachim gig sjelf och förde det dyra pepperet till sina läppar. Men då bryter jag på samma gång den ed jag svor, då hon