De skulle ju endast tala om och för henne, pustade Joachim. Jag brände dem derför, liksom de andra.4 Pastorn mumlade sitt ogillande mellan tän. derna och fortsatte. Vill ni veta huru hon använder den summma, ni årligen skickat mig till hennes underhåll? Jo, hon utdelar den ända till sista skärfven åt de fattiga, som, innan ni flyttade till hufvudstader, härstädes voro era underhållstagare, och hon vårdar för dessa medel era föräldrars förgätna graf, förgäten nu, sedan er syster med sin familj flyttat från orten och sedan ni sjelf börjat glömma alla era pligter mot både lefvande och döda. Håll, håll! suckade Joachim. Nej, jag fortsätter, svarade hans vän helt lugnt. Hon vill icke mottaga en allmosa af den, som icke längre erkänner henne som sin maka. Hon arbetar långt in på nätterna för sig och Bitt barn, och försörjer sig på det aktningsvärdaste sätt. Ifrån att såsom förr göra dockor, gör hon nu små statuetter, för hvilka er lilla son ofta stått som modell, och den okända mästarinnan har genom min försorg redan fått en och annan af sina konstprodukter försåld både i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Men ingen känner sporrarne, som elda konstnärinnan. Det är åtrån att kunna anständigt uppfostra sin son, åtrån att en gång, då hon vågar afslöja sin hemliga konstverk