faktur och stål, som under 1866 vid 10 verk ut gjorde 32,546,:3 c:tr, men under 1870 vid 9 verk tppgick till närmare 107,000 c:tr. Bland de verk och inrättniogar för jernbandtering, hvilka gjort sig bemärkta, äro isycnerhet gjuterier och dermed förenade mekaniska verkstäderna i Arboga och Köping samt Ramnäs, Surahammar, Svanå, Fagersta och Kolsva bruk. Angående de fyra förstnämda verken tipplyses, ätt år 1866 tillverlz ningsvärdet nppgick till 668,028 rdr, mån är 1876 deremot tillsammanlagdt 1,169,485 rdr, sålunda nära dubbelt. Arbetarnes ställning vid jernverken ir i allmänhet god, och har i afseende på arbetspersonalen, omkring 90 personer, vid Köpings verkstad, som 1856 började sin verksamhet, anmärkts, att den till största delen är tillärd på ätället och nästan utan undantag född i staden eller dess grannskap samt utmärkt för nykterhet och redbarhet. — Bland 8. k. ädlare verk må nämngs Säla silfververk. Under periodeå 1861—1865 lemnade detta verk årligen i möedeltal 1,843 skålp. 57 ort bergfint silfver och under denna tillhopa 10,689 skålp. 59 ort, hvilket i medeltal per år utgör ett belopp af 3,137 skålp. 92 ort eller 294 skålp. 35 ort mera än medeltillverkningen under näst föregångna femårsperiod. Den egentliga aäfraden till staten utgör !5 af tillverkningen. I fråga om den 8. E. Sala silfververks rämnteersättningsfond upplyser sista femårsberättelsen, att densamma utgjorde år 1865 192,671 rdr 21 öre; och har den sedermera årligen ökats, så att den år 1870 uppgick till 268,451 rår 41 öre. Till de väringar, som hemta sina råämnen utur mineralriket, hör äfven kalkbränning, hvilken utöfvas på några ställen inom Salbergs och Bergslags fögderier tifvensoj vid Sala stad, hvarest tillverkningen år 187 uppgick till omkring 40.000 k.-fot. Fabriker och handtverkerier. Ibland de vigtigaste af fabrikerna äro de vid Sörqvarn i Kolbäcks socken för tillverkning af benmjöl och superfostat samt en tobaks och en tändsticksfabrik i Vesterås. Handtverkerierna äro icke talrika och afse hufvudsakligen blott de för orten nödvändiga artiklar om härifrån undantages tillverkning af snickarearbeten, synnerligast stolar, äfvensom laggkärl inom Östra Våla, Nora och Harbo socknar, hvilken under senare åren antagit betydliga dimensioner. Vid. jemförelse med näst föregående 5 år kunde man föranledas tro, att handtverksrörelsen inom länet befunne sig i tillbakaskridande. Skulle detta vara händelsen, så lär väl kommunikationernas svårighet vara egentliga orsaken härtill. Bränvinstillverkniogen utöfvas inom detta län icke i någon stor skala. Vid slutet af perioden funnos nämligen blott 3igång varande briännerier med tillverkning af ungefär 186,500 kannor. Till kommunikationsanstalternas förbättrande, hafva, förutom de redan befintliga och under anläggning varande jernvägar, åtskilliga vägomläggningar och förbättringar blifvit fullbordade för en kostnad af något öfver 20,000 rdr. Inom länet finnas 6 postkontor, 1 postexpedition och 13 poststationer samt 7 telegrafstationer. Sjöfarten inom länet kan icke sägas bedrifvas i någon större omfattning, utom hvad beträffar export af jern; men jemväl härutinnan bafva felande och bristfälliga landkommunikationsanstalter hittills verkat himmande. Icke heller handeln visar någon synnerlig lifaktighet eller utsträckning i jemförelse med uppgifterna häromi förra berättelsen; antalet handlande, män och qvinnor sammanriknade, uppgifves år 1870 till 210 med bevilning af 3,110,s; rdr. Beträffande grundräntorna yttrar k. befhde: Grundriäntorna i Vestmanlands län, synnerligen inom den urgamla byggdien utåt Mälarens strand, äro obestridligen ganska höga i förhållande till hvad de utgöra i åtskilliga andra orter af riket, och räntegifvarne, särdeles de af allmogen, synas ock i allmänhet eftersträfva afskrifning eller åtminstone aflösning af densamma Det förra af dessa önskningmål torde likväl svårligen ernås så fullstärdigt och så hastigt, som räntegifvarne det åstunda, och det senare kan icke, om ock beslut i sådan riktning skulle utverkas, leda till något tillfredsställande resultat med mindre än att aflösningen göres obligatorisk, hvilket ej torde öfverensstämma med da skattdragandes uppfattniug af deras fördelar. Emellertid borde räntegifvarne icke förbise den verkliga fördel, som tillskyndats dem medelst k. förordn. den 23 juli 1869 om grundräntornas omsättning i penningar, hvilken åtgärd ovilkorligen skall, om än långsamt, verka till dindring af skattebördan i följd af penningevärdets gifna tendens att under arbetskraftens och det industiela lifvets allt högre utveckling swåningom sjunka. Skolväsendet. Af redogörelsen för folkundervisningen 1870inhemtas, att antalet folkskolor uppgick till 261 med 14,094 barn, samt att de bidrag, staten årligen tilldelar kommunernas skolväsende, uppgå ull omkring 23,000 rdr, Penningeväsendet. Uri tänet finnas fortfarande 7 sparbanker, i hvilka vid 1865 årg slut antalet delegare utgjorde 4,861 och deras innestående behållningar tillhopa 732,533 rdr; men vid utgången af år 1870 hade antalet stigit till 7,839 och behållningen till 1,189,705 rdr, hvarat visar sig den gagnande verksamhet dessa inrättningar utöfva genom att uppsamla och göra fruktbärande den mindre bemedlade befolkningens besparingar, äfvensom det städse ökade förtroende de tillvinna sig. Under den tid, denna berättelse omfattar, hafva inom länet 617 personer