Dagens Nyheter – 26 februari 1873, sida 1

Vintern tillbringades i stillhet och lugn af de båda enslingarne, hvilka hvar och en på sitt håll hade sin lefnadslycka att begråta, men Joachim föredrog likväl ännu ensamheten framför de intressantaste samtal, hvarpå den intelligente och mångbereste prestmannen kunde bjuda, och han tillbringade merendels sina dagar under jagt i skogarne eller fiske ute på isarne. Tröttad af ansträngningarne njöt han ofta af sömnens ro, och hvilade då ut från sin ännu lika tärande, om också mindre våldsamma hjoertesorg. Gunnar Haraldsson sökte förgäfves förmå honom att åtminstone återse sitt barn, om han inte ville återse sin maka, och förebrådde honom hans onpaturlighet som fader. Men Joachim förklarade att anblicken af gossen endast skulle ånyo upprifva de sår, som ännu icke hunnit läkas, och att han ville uppskjuta detta återseende tilldess han vunnit styrka att låta den lycklige fadren förgäta den förrådde maken. Förgäfves sökte Joachims fordne lärare att mildra Eleonoras brottslighet gerom åbero pande af hennes ungdom, hennes oerfarenhet, henneg obekantskap med kärlekers allt omEBEMITEN, AV JOHAN JOLIN. 39.