Dagens Nyheter – 25 februari 1873, sida 4

På SIGFRID FLODINS förlag hafva tkommit i alla boklådo; Familjelifvets skiften. Af EMILE SOUVESTRE. 2 rår. En öfversättning af den berömda Memorial de famille, åf den ädle, stoiske bretagnaren Emile Souvestre — literaturens Aristidess — kanske den sundaste författare Frankrike haft uader århundraden. ; (P. o, Inr. Tidn) Äfven inom den franska litteraturen finnas verkliga Perlor, och till dessa, hjerta och förstånd bildande böcker räkna vi det anmälda arbetet af E. Souvestre.s fHodP.) Emile Souvestre ga ;sin skildring med att framställa morgonen efter brölloppet, då ett ugnt par blickar förtröstansfullt mot den gemensamma framtiden, och han fortsätter den genom en SN rättelse om det äktenskapliga lifvets vidare utveckling. Det är således icke en bok, som trampar i redan nötta spår, utan intager genom något nytt, hvilket på samma gång visar sig vara något sant och skönt, som ej blott fängslar uppmärksamhetön för ti fället, utan håller intresset vid makt under hela framställningen samt slutligen lemnar ett godt och varaktigt intryck. Det är en bok, som kan! sättas i händerna på hvem. som helst och af hvilken hvar och en, som ej är bortskämd åf mindre god läsning, finner både nöje och nytta. (Svalan ) På gamla dagar. Af EMILE SOVESTRE, 2:rdr. Hvad vi yttrade om Wamiljelifvets skiften gäller i lika grad äfven för På dagar, hvilken är lika egnad att änna en plats vid den husliga härden och som kan me: sättas i händerna på hvilken som helst, gammal eller ung, famt uppfattas och med nytta af personer på olika bildningsgrad. Vi hoppas att dessa två i ordets fulla bemärkelse goda böcker finna en vidsträckt läsekrets i Sverige. Emile Souvestre är just en författare, som är en sahn vän skola till hvarje godt hem. . a M MR Det är en vacker teckning af en gammal mans lif, af den ålderstignes förströelser och fröjder, som här är uppgjord. Den gamle enklingen, hvars. lif framställes, har nedskrifvit sina sista dagars ntryck och i skilsmessans stund samlat allt det, som glö der, lindrar Och stärker själen. Det hela r ett förherrligande af den eljest så fruktade ålderdomen, hvilket är lika intagande som ovanligt, det är en idyll, omlänst af en något vemedig, men nästan öfverjordisk dager. innena: från fordom re tjena till att lysa den gamle till grafven, och hans förhoppningar sträcka, sig) bortom detta ifvets gräns. DA. Må men ej i henne förmoda en ledsam afhandling ,de senectute, den ff en don mest intagande skildring om en ensam blifven gubbe, som förstår den svåra konst att åldras med behag,, som går omkring och gör godt, utjomnar och försoriar, och lär sig älska NR öm uu rn 0. Inr. Tidn. Med verklig saknad lägger man efter slutad läsning boken ifrån sig; men lemnar i rik ersättning ett godt och varaktigt intryck. (Sm..P )