Dagens Nyheter – 24 februari 1873, sida 1

ett sådant elände! Sådana gifta qvinnor, och sådana karlar!4 utbrast tart Polla och gjorde tre stora sväljningar af lutter nyfikenhet. Ja, jag var oskyldig, jag var bara resebetjert åt italienaren, och visste ingenting. af hela intrigen med frun. Jag tog gubben Granat och hans följe för stråtröfvare. hja, så ser: han ut, den gemena menniskan!4 hväste fru Korall, och sväljde på nytt. CMen vidare, vidare, käre Abdon! Nej, nu förbjuder mig mitt samvete att vidare tvetala mig. Jag her fått en pension till döddar af hr Joachim på tre hundra riksdaler öm året för att tiga, och jag vill inte svika mitt heliga löfte. Resebetjenten, som, vid sitt försök under Joachims sjukdom att af gubben Granat afpressa en större summa för sitt tystnadslöfte, af denne fått ett par örfilar och derefter hals öfver hufvud körts på dörren, diktade nu sin lögn för gamman Korall med så trovärdig upp syn, att hon omöjligen kunde misstro honom. Hon ville inte heller banna honom för hans obetänksamhet att ge henne till lifs en liten smakbit af äfventyret; hon ville endast uppmuntra honom till att tvetala sig en gång till, och slog derför under det nådigaste leende en påtår i koppen åt Abdon, medan hon med egen hand bjöd honom sockerkringlor ur nysilfverkorgen, CHennes nåd kan då alldeles, ta hjertat ur kroppen på en stackareX, suckade skälmen,