Dagens Nyheter – 24 februari 1873, sida 1

-— 204 -— sätt och slutliga undergång, samt började derefter ätt lika noggrannt beskrifva herrskapet Joachims husliga sällhet. . CÅhja, det der hoppa vi öfver, käre Abdon! afbröt der skandalhungriga gumman. Det var. väl inte så fasligt mycket bevändt med sällheten, då den så hastigt blåste bort; men orsaken till brytningen, käre Abdon! Berätta, berätta! Men: Abdöt gjorde en mycket besynnerlig, allvarlig min, och såg ut som om han vid lifsstraff vore förbjuden att tala. Tant Polla nödgades lorgnettera honom helt nära, för att söka läsa något i de hemlighetsfulla dragen. Nå, hvad i all verlden kommer åt honom ? Jag ska sägå hennes nåd i djupaste förtroende, att jag fått en summa för att tiga, eftersom jag var med då den italienske harpspelaren förförde uöga frun att rymma med sig, och till och med att ta lilla barnet med på resan; för att nu inte tala om Unvga fruns dyrbara jävelskrid, och eftersom jag slogs med gubben Granat och de andra fem, sex karlarne, sori stodo i försåt, för att mota vår vagn, som skulle bortföra bytet. Vi vorotre mot: sex, men skulle säkert ha behållit segern, omrinte fienden haft skjutvapen och — men, Herre min Gud, här sitter jag och talar bredvid munnen. Mia enda tröst är att jag berättar såken för en nära blägting, i hvars intressen det ligger att inte låta det gå vidare. Naturligtvis, naturligtvis, käre Abdon! Gud,