Dagens Nyheter – 24 februari 1873, sida 1

Godnatt, min lille gon, du som fjerran från din fader .vid din pligtförgätna moders bröst växer bort från mitt bjerta! Godnatt, du lille olycklige, som ännu inte vet af din ofärd, och som inte anar att du föddes af en mor, som -aldrig älskade din fader! Godnatt, äfven du, som en gång var min maka, som utgjorde en hälft af min egen själ, med hvilken jeg trodde: den vara sammanlänkad för evighetors evigheter, men som nu reder dig till hvilan, för att drömma om din första kärlek, såsom du kallade den känsla, hvars frö var syndalust, hvars blomma var brott och hvars frukter äro skam och -förtviflan. Men vi lemna den jernhårde enslingen, som ännu icke lärt konsten att glömma och förlåta, och söm, medan han band sin tunga, för att hindra hennö från vrånga och orättvisa domar, likväl talade genom: sin penna, och med det bittra språket fanatiskt förgiftade sin egen tillvaro, om han också icke oroade någon annans.