alla sin husbondes rörelser, hade under tiden lagt sitt stora vackra hufvud på den bedröfvade vännens axel och genom några slekningar på hans öra gifvit tillkänna sitt deltagande. Husbonden kastade nu sina armar kring det trogna djurets hals och tryckte dess hufvud till sitt flämtande bröst, medan den fyrfotade tröstaren med hviftningar, som höllo på att stjelpa hela kokapparaten öfverända, omtalade sin innerliga belåtenhet. Också de tama tärnorna slogo sig ned på sin husbondes knän: och pickade honom på handen, liksom ville de tacka honom för maten de fått. Han belönade de små djuren med några smekningar, hvarefter de åter flögo in i den öppna buren, Men hvilken var väl denne besynnerlige ensling med det långa blonda skägget, fom räckte ned på bröstet de bleka, aftärda men ännu vackra anletsdragen, och de uttrycksfulla ögonen så dystra och vemodiga derinne isina djupa hålor? Låtom oss tyda inskriften på permen af den bibel han nyss framtagit ur det lilla skåpet och lagt öppen på bordet bredvid sitt nattläger. Innan han läser sitt kapitel ur böckernas bok trycker han en lång kyss på det bleknade namnet bredvid titelbladet. Der står skrifvet: SAnna Amalia Minning född LiljenstjernaX. Ja, det var i sin moders bibel som Joachim