—N Kungl. operan. (Slut från gårdagsnumret.) Ad vocem Trollflöjten: K. teatern har tre repertoaroperor af Mozart, men på hvilken obegriplig grund utestängas de öfriga så noga? Låt vara att man just icke skulle bestorma biljettluckan om de gåfves; det vissa är dock att de efter någon tid blefve lika populära som de nu förekommande. Den bästa musik blir ej populär förrän man hunnit befrynda sig med dess hufvudmelodier och vigtigaste musikaliska momenter; då håller man den kär och tröttnar aldrigvid den. Men huru skall detta kunna tillvägabringas när den förekommer hvart tionde eller tjugonde år, om ens då? Man kunde för öfrigt äfven utsträcka denna reflexion till sådana verk som Preciosa, Euryanthe, Jessonda, Zemire, Faust (Spohrs) Lulu, Lodoiska, äldre franska operor, m. fl. Äfven Joconde, Målarn och modellerna, Montenero, Elfkungen, Oberon, Fidelio, m. fl. förträffliga operor göra sig sällsynta, och hvarför? Fröken Hebbe uppträdde nyligen i Regementets dotter; men före den representationen hade hon i sex veckor varit magasinerad. Hvarför användes hon ej i Fidelio, helst om det bekräftar sig att fröken H. efter denna säsong ämnar lemna Sverige? Och hvarför låter man fröken Basilier nära nog försvinna från scenen? Hvarför lät man henne ej alternativt sjunga Norina (Don Pasquale), helst sedan hon redan erhållit och inöfvat detta parti som så väl tycks lämpa sig för henne? Bkall operan väsentligast representeras af debutanter och elever, och hvilken tradition skola dessa erhålla om de nästan blott få se och höra sig sjelfva?