Dagens Nyheter – 21 februari 1873, sida 2

Gubben. Gzanat, ty det var han, satte i land vid en liten vik, omgifven af skrofliga klippor, som der och hvar bildade små grottor icke större än att ett barn derinne möjligen kunde finna en fristad. I en af dessa håligheter, dold från sjön af en yfvig enbuske, insatte den gamle en liten snygg videkorg, försedd med lock, samt en mjölkflaska. Straxt derefter kröp han försigtigt till en angränsande håla, ur hvilken han framtog en alldeles likadan korg, som den nyss beskrifna, samt en mjölkflaska af samma dimensioner som den andra. Men både korg och flaska voro tomma. Ingen menniska kunde uppmärksamma denna lilla byteshanlel, ty öarne lågo långt borta från allmänna farleden, besöktes aldrig af någon dödlig under sommartiden, och endast ytterst sällan under vintern, om inte för att någon gång fälla ett träd eller möjligen jaga en hare. i i CHm! kommer derborta. — Ångan uppe, kokar sin mat! Herre Gud ett sådant elände !X Under frammumlande af dessa ord smög sig gubben Staffan på nytt-ner i sin sump, och rodde denne längs stranden, så att den icke zunde observeras af roddaren, som närmade sig dernte på den stora viken. Efter några ninuter försvann den gamle i samma riktning som han anländt, och endast ett darrande ilfverband, som ormade sig utåt yattnets ;pegelblanka yta, antydde att något lefvande