Dagens Nyheter – 21 februari 1873, sida 1

Pe RR hans manliga :stolthet, sporrade-honom derför till. denna iskyla i det yttre mot sin hustru, medan en yulkan: flammade:i hans bröst, och gjorde stt den milde; bjertegode, vänlige; fast tystlåtne unge mannen föreföll som en jernhård tyrann mot sin, brottsliga maka. Men, ack, alla de marter Eleonora led kunde icke jemföras med den förödelse, som -rasade i Joachims själ. Tillsammans med: de öfveransträngningar och de: nattarbeten, hvilka gjort det möjligt för honom att afsluta affärerna: på Lindboholm i förtid af idel trängtan till; sitt älskade hem; lade denne förödelse grunden till den. sinnessjukdom: och den nervfeber, hvilka efter någon tid tvingade honom att intaga sjukbädden. Men förgäfves sökte man att genom syster Eva som mäklerska utverka tillstånd för Eleonora att sköta sin lidande make. Han ville icke ens höra ljudet af hennes namn; och då lille. Edmund, som åtföljd -af sin sköterska några. gånger besökt sin far, alltid i dennes armar : uttryckte sin. längtan efter :modren, började Joachim att förebrå den gråtande gossen .hans så naturliga åtrå; öch slutade med att icke heller. yilja.-se den lille. Vintern hade redan gjort sitt inträde undar denna. fortfarande -brytning: mellan -makarna Minning, kvilka med sådänt jubel och i lyckans fullaste solsken helsade våren välkommen.