Dagens Nyheter – 21 februari 1873, sida 1

HOTEISIFER TE Ike RR RR rn skulle .kunna aflönas af räntan, .med hvardera 500 rdr årligen; och sådana jemförelser äro ej egnade att framkalla sympatier för det ifrågavarande förslaget. Den 31 januari yttrade tidningen Upsala följande: Detta löjliga fjesk (med kröningsmotionen) har gjort ett så mycket obehagligare iätryck, som det alldeles icke kan vara vice talmänpnen eller talmanskonferensen obekant, att det gör svenska fölket precis detsamma, huruvida konungaparet plifvit föremål för den gammalmodiga och ianeshållslösa: ceremonieneller ej, ja, att det svenska folket. är nog praktiskt att mycket ;heldre vilja behålla sina omkring 170,000 rdr, som spektaklet kostar, än kasta ut dem utan rivgaste nytta. För vår del finna vi en sådan utgift rentaf Ittsinnig. Hr Hedin tillrättavisade på: ett kraftigt sätt i andra kammaren de herrar, som pårdetta sätt löpt i ogjordt väder. Om det famösa förslaget icke framkommit och konungen bäst han gitter fått bestyra om Bin smörjelse, kade Hela saken ej: blifvit föremål för gå mycketuppseende. Nu. har mans fått anledning att från höger och venster förklara att kröningen är endast. onyttig ståt, och om konungen under sådana omständigheter beslöte att inställa alltsammäåns, börde det ej förubdra: någoh. I Malmö Nya Allehanda — en tidning, som icke lär kunna förebrås för brist på lojala känslor hvarken mot: den höga öfverheten eller mot kyrkan — :yttrar den 1 februari: Inom -.såväl representationen. som -pressen tvistas nu, om huruvida kanungen bör låta sig krönag eller icke. Frågan är, enligt vårt förmenande, af ganska ringa vigt, ty nog är Oscar II Sveriges konung, både de facto och de jure, antingen han låter sig kröna eller icke. Oscar I blef aldrig krönt i Norge, men det föll väl aldrig någon in att betvifla att hän med lika rätt var norrmännens lagliga konuwog som sven skarnes.Hvad vi emellertid i alla afseenden anse mycket oklokt är att kamrernes vieetalmän ansett lämpligt att väcka motion i förberörda hänseende, hvaraf också följden blifvit att man från vissa håll, der man aldrig varit besvärad af synnerlig grannlagenhet, framkastat den förmodan, att en påtryckning egt rum ofvanifrån, ehuru detta antagande helt visst är alldeles grundlöst. s I en längre artikel i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning yttras bland annat: På samma gång kyrkan skulle genom smör: jelsen gifva konungen en gudomlig sändning, borde ban dock veta, att det var genom henne han mottog denna vördnadsbjudande gåfva. Nu har visserligen både det enacoch andra begreppet bortgått -utur -kröningsceremonien, men derigenom har också denna: blifvit ett skal utan kärna. Ty hvad kröningen kan innebära af kyrklig. välsignelse lärer väl vara undangjordt och öfverflödigt i och med alla de kyrkoböner, som inom menigheterna höjas för konungen och konungahuset, hvarje helgdag, året om. Här återstå alltså i sjelfva verket ingentiög annat än en tom ståt, och om de fionag, söm in: billa sig, att detta eger något vördnbadsbjudande eller imponerande på den stora hopen, så misstager man sig deri ganskå mycket. Fastmer får man vanligen vid sådana tillfällen höra yttranden, som röja, att för denna hop, på hvilken man vill. imponera, det hela framstår såsom blott-ett-nöjsamt frispek takel. Så vidt vi kunna döma, äro derför sådana ceremönier i våra dagar mera egiade att neddraga än att upphöja de statsinrättningar, som de afse att förhärliga. Det tros ännu — vi veta det — på vissa håll, att man kan och bör imponera på bönderna genom de tillställningar, hvarom här är fråga; men öfverläggningen i andrä kammaren lärer nog varit egnad att skingra denna villfarelse. Det är verkligen så, att både Sveriges bönder och svenska folket i dess: helhet numera vuxit ifrån dessa barnsligheter, i det de alltmer fästat sig vid personligheten, men allt Windrö Tåta fi: dåra af dön yttre glansen,