Dagens Nyheter – 21 februari 1873, sida 1

en anmärkning, som omöjligt kan innefatta rågon annan betydelse än den, att kröningsfrågan icke är någon budgetsfråga. Hvad folket i allmänhet beträffar, så har det redan allmänt, skulle vi-tro, förenatsig om samma mening. Att de s. k. Chögre uppsatta, de som gerna vilja anses för, hvad de ock ofta verkligen äro, nemligen den högre bildningens representanter och exponenter, i denna fråga äro eå obegripligen blinda ocn synhart ovetna om, att vår tid blifvit sådan, att den gerna önskar skudda stoftet af det föråldrade från sina fötter, måtte uteslutande bero på sådana högrö orsaker, hvilka äro ofattliga för det vanliga, sunda svenska menniskoförståndet. En sak borde emellertid för dem, såsom för andra, vara klar, den nemligen, att så snart: allmänheten. börjat kritiskt. betrakta sådana tillställningar, som krönivgaroch dylikt, så är hela deras värde reduceradt till dess verkliga intet och deras ärdamål: sålunda helt och hållet förfeladt. JEnannan sak borde de äfven betänka, nemligen att på intet annat område det sublima ligger så nära det löjliga som just här. Doöatta, för egen del sagda, skola: vi komplettera med några utdrag ur landsortstidningarne försatt visa hurudan stämningen i landet, för så vidt den genom-pressen ger sig uttryck, är i afseende på kröningsfrågan. I Östgöta-Correspondenten för 1 februari läses, bland annat:? Fa Det är nemligen det obestridligt riktiga i hvarje sföreställningssätt, eller den verkliga sanningen deri, som utgör föreställningssättets egentligå enda hållbarhet och styrka. Så är det äfven med konungarhe. Sedan man i dem numera blott ser: den. verkställande omaktens betryggande en.het,; det nationella -sträfvandets lefvande ban6r, öfverensstämma de, utan alla vidare mystifikationer, vida mera, än någonsin förr, med folkinedvetandets enkla och naturliga begrepp. Ju mera: enskopungi: våra dagar kastar bakom sig amla utlefvade plägseder och.vanor, desto mera ramträder han8 personliga och individuella lifskraft. Och det är dennå man vill lära känna, denna man vill se och erfåra; endast denna, em också kan:mäktigt befrämja samhällsarbetets dr me få Bör 2-3 a f I grundlagen hålleg alls icke på kröningsceremonien — och derom tr väl ej mycket att säga, enär man 4 verkligheten håller än mindre på den. : Jå Oscarshamns-Posten yttrar den 5 februari, med anmärkning att tidningen härvid-ger uttryck åt tänkesättet i en vidsträckt ort: Det gör oss -ondt ;att med ens nödgås skingra alla illusioner hos dem, som möjligen föreställa nig at folket fäster ringaste religiösa begrepp vid kröningsakten, Lika litet anser folket sig miadre fästadt vid konungea utan, än med denna ceromöni, hvilken för sjelfva folket numera äfven saknar all politisk betydelse. Talar man möd någön af allmogen, skall man lätt öfvertyga sig derom. Hvad mera är: Om de, som möjligen bysa fastbitna föreställningar om kröningens värdei folkets ögon, vilja göra sig den mödan att på. stället utröna den allmänna meningen, skola, de fullt. öfvertygas ej allenast om sanningen af hyad vi häraf ;ha sagt, utan äfven derom, att det enda af saken, som hos allmänheten eger någon betydelse, ut göres helt :enkelt af frågans ekonomiska sida. Man gör nu för tiden på landsbygden stor skilnad mellan nödvändiga ochicke nödvändiga utgifcer, och vär någon af det senare slaget ifrågasättes, gör man genast jemförelse mellan verkningen af en dylik utgift och fördelen af ett nyttigt användningssätt. —... oo . ; De finnas, som i en handvändning uträkna att kostnaden för kröningen uppgår till ett belopp; som, fördeladt på 16 idoga familjer, gjorde hvardera förmögen, eller att 16 skolärarö