Dagens Nyheter – 20 februari 1873, sida 2

-— OIU hugget? Giftblandaren inte brottslig, derför att läkaren omintetgör giftets verkningar? Eå hustru inte brottslig, då hon ohelgar sina läppar med en kyss åt en förförare och då hon rymmer. med uslingen, fastän Försynen genom en ovärderlig trotjenare hejdar honne redan i början af flykten. . Nej, gamle vän, brottet är begånget i hjertat längesedan, om också slumpen räddat den sköna synderskan från följderna af hjertats önskningar. Och slutligen, om de dyra minnena från min mor också blifvit skingrade genom förlusten af juvelskrinet, som på sätt och vis är Eleenoras, ack, hvad khäde det väl gjort? Men att vilja röfva från mig min älskliog, mitt enda barn; är detta en handling af en qvinna, nej, af eu tigrinna! Nej, herr Männing, endast af — en moder.4 Men Joachim ville inte höra mera. Hen gick med skyndsamma steg in i sins rum och ställde sig stel, rak och kall framför Eleonora, der hon ännu låg qvar i soffan; döljande sitt ansigte i kuddarna. SMin: fru, ert barn väntar er derinne, för att läsa sin aftonbön. Låt oss gå tillsammans gom förr och knäböja på hvar sin sida om vår älsklings bädd4, hviskade Eleonora under snyftningar. Låt oss tillsammans bedja Gud att han beveker Joachim Minnings hjerta. Mellan oss finnes icke mera ordet tillsammans. Jag reser om en timme och lemnar er i oqvald besittning af denna villa, tillö jag