Försfa hufvudtiteln. Vi meddela här statsutskottets utlåtande rörande regleringen af utgifteraa å första hufvudtiteln. Sedan utskottet redogjort för motionerna, fortsätter det sålunda: Afven vid de fem sistförflutna riksdagarne hafva utaf enskilde motionärer framställningar blifvit gjorda om nedsättning i anslagen under denna hufvudtitel. Dessa framställningar hafva likväl icke kunnat vinna afseende hos riksda: gen, hvilken, såvidt utskottet varit i tillfälle inhemta, dervid i främsta rummet utgått från den åsigt, att det vore stridande mot andan i det konstitutionella statsskicket att annorledes än vid regentombyte ingå i pröfning af de förslag om inskränkningar i den s. k. civillistan, som inom representationen blifvit väckta. Att dessa anslag erhålla den karakter af stadga och orubblighet, som med deras grannlaga natur är öfverensstämmande, anser äfven ulskottet vara af väsentlig vigt. Grundlagen innehåller väl icke något stadgande, som gitver anledning att derpå grunda civillistangs orubblighet under en konuogs regeringstid. Men utskottet har likväl ansett sig med säkerhet kunna antaga, att riksdagen, derest den nu lyckas utan någon väsentligare meningsskiljaktighet ordna h. m:t konungens civillista och vid anslagets fastställande fogar den bestämmelse att det skall för hans maj:ts regeringstid orubbadt qvarstå, skall deraf finna sig förhindrad fästa afseende vid de förslag till rubbningar i anslaget, som framdeles möjligen kunde varda inom representationen väckta. Då utskottet under sådant antagande skolat tillse huruvida någon nedsättning i första huf: vudtitelns anslag lämpligen må ega rum, har utskottet dervid i första rummet bort undersöka, när dessa anslag blifvit uppförda och i hvad mån de tillförene varit underkastade för ändring. Det har då visat sig att anslaget till k. m:ts hofhållning, hvilket vid 1823 års riksdag bestämdes till 630,000 rdr, under mera än 40 år derefter förblifvit oförändradt. Först vid 1865—1866 års riksdag tillkom en förhöjning deri af 170,000 rdr, hvarigenom anslaget i sin helhet ökades till sitt nuvarande belopp, eller 800,000 rdr. Att nu återgå till det belopp, som vid 1823 års riksdag fastställdes och sedermera under en längre följd af år utgått, har synts utskottet icke böra ifrågakomma, isynnerhet då prisförhållandena under den senaste tiden undergått en förändring, hvilkens varaktighet visserligen kan sättas i fråga, men hvilken likväl troligen i mer eller mindre mån kommer att vinna stadga. andra sidan har utskottet hyst tvekan vid att bibehålla hela den anslagstillökning, som vid 1865 års riksdag beviljades. De förslag till nedsättning i dessa anslag, som under de senare åren alltjemt blifvit väckta och, oaktadt de, under ofvan antydda förbållanden, icke vunnit godkännande, med ständigt ökad styrka återkommit, hafva synts utskottet vittna om en allmännare uppfattning. Sådana yrkanden torde icke så mycket hafva sin grund i den föreställningen, att anslagen i sig sjelfva skulle vara för högt tilltagna för utgifterna för det kungliga hofvet, derest detta skall fortfarande motsvara alla de anspråk, som af gammalt stälts på detsamma. utan fastmer hafva sitt stöd i den tanken, att under inflytelsen af en oaflåtligen försiggåen de förändring i seder och vanor, dels mycket af den yttre glans, som tillförene ansetts ovilkorligen böra herrska i den regerandes omgifning, kan umbäras och gifva vika för den: enkla värdighet, som uppbär en af folkets förtroende omgifven konung, dels ock många anspråk, som under andra förhållanden stälts på enskild khielp och understöd af samhällets högsta personlighet, alltmera sällan böra fram träda, då de antingen återhållas af den grondsats, som alltmer gör sig gällande, att en hvar bör i det längsta söka bjelpa sig förutan stöd, RR 2 RR öv AR RR RR RS RR RA RR ER TR