Article Image
inget värdshus på Göken4, hånade fiskaren Erik, skrattande åt sin egen qvickhet. Men medan Håkan rodde den uppskrämda Abdon ett par hundra alnar bort till den ödsliga klippan Göken — af tre eller fyra qvadratfamvars storlek — hördes vagnsbuller borta i skogen, Nu komma deX, ropade Erik till gubben Granat, som sysslade med att skära af ett passande ungträd till påk åt sig. Dumt att vi skicka bort Håkan just nu, Ä? du rädd, Erik, brummade gubben. 4Vi ä ju två mot två. Trodde inte de skulle komma så fort med trasiga seldon. Låt oss gå bakom enbuskarne här, tag af dej kavajen och svep den väl om lyktan1 Efter några ögonblick hejdade kusken sina hästar vid grinden och hojtade efter Abdon för att han skulle komma och öppna. När ropen inte syntes hjelpa, hoppade kusken af vagnen och sökte öppna stängslet. Hvad ä det här för sakramentskade skurkpåhitt, röt kusken. Grinden är igenbunden med tjugu knutar. Stilla, kusk, rör dig inte ur fläcken! hotade Fiskar. Erik och fattade den häpne körsvennen i kragen med stadig hand. Jag har knif i hand, men vill dej inte ondt, om du ara står stilla. Ja, bjud inte te att röra på lej, gosse lilla. Den öfverraskade kusken försökte ett ögonolick att göra sig lös, men blef så inklämd i

18 februari 1873, sida 2

Thumbnail