Article Image
den, på hvilken de kämpande befunno sig. Hon hörde likväl de stönande utropen af doras raseri och den duett af svenska och italienska eder, som de framyrålade under striden. Nästan utan medvetande dignade den arma qvinnan ned på mossbädden, med sitt barn krampaktigt slutet i sina armar. CVräk in den skurken här i sin tomma dufbur!4 kommenderade gubben Granat, andfågdd och pustande, i det han torkade blodet bort från sin illa klösta hals. SLammen ha vi gudskelof i behåll; ulfven kan nu fritt få fara. Vår herre hittar honom nog! Sitt opp, kusk, och skaffa dej en hederligare herre en annan gåvg. Knyt upp tåget, öppna grinden, Erik 14 Ska han inte basas mer?4 sporde Håkan, medan Emilio Dolcini, fradgande af raseri, förgäfves sökte frigöra sig från de starka armarna. SArga galtar tåla mycke på pelsen. Men gubben Granat hade ej tid att svara, ty han inspekterade nu som bäst fru Eleonoras reseeffekter i vagnen, tog utnattsäckar, hattask och resefiltar, medan kusken lyftade ner en kappsäck från kuskbocken. Nu ä buren tom!4 pustade den gamle. CKasta in den skurken, stäng dörren, och kör ! Men innan den bedrägliga italienaren hunnit komma in genom vagnsdörren, och medan han med ängsliga blickar spejade i mörkret ofter juvelskrinet, som han till sin fröjd med

18 februari 1873, sida 2

Thumbnail