Dagens Nyheter – 18 februari 1873, sida 1

Re JP 7 nn Åhå! Tjenare du gök! Tjenare, herr Abdon!4 hånade gubben Granat, i det han lyste på fången med lyktan. Ja, der du är, der är alltid skälmstycken å bane. Rymde från husbonden i Marseille, när det var ute med hans lycka. Resbetjent och slyngel i Stockholm för närvarande, har jag hört sägas. Nej, men se bokhållar Granat!4 utropade Abdon förvånad. CJa, ska du inte härma honom och gyckla på hans rygg, som du alltid gjorde förr i verlden? — Bekänn! Hvad gör du här i mörkret? Tala! Annars ha vi bå knytnäfvar och knölpåkar. Abdon, som under flykten nyss tappat sin dolklika kvif, famlade förgäfves efier densamma under sin eleganta rock. CJag hittan, jag, hånade Håkan. Föll i berghällen deruppe. Ska ge igern vid tillfälle. Nå, svara! Hvad gör du här? Viska snart kontrollera om du ljuger!X röt gubben Granat, och skakade sin knutna näfve tätt framför den alltmera häpna resebetjentens plirande ögon. CJag gör tjenst hos en utlänning, som åkt hit för att hemta ett okändt fruntimmer, svarade :Abdon ödmjukt och hycklande. -Vi hade allt passerat bron längesedan, om inte seldonen kommit i olag derborta på andra gidan busken. Jag skulle nu springa till bro: vaktaren och låna lykta och en repstump, EREMITEN, AF JOHAN JOLIN. 38?