Dagens Nyheter – 17 februari 1873, sida 2

RR SRV SOS till Stensundet på en halftinme, ropade gubben sedan han åter hoppat ner i fiskarbåten. Omöjligt. CTjugu riksdaler hvar då, och tio dertill om vi lyckas genskjuta tjufvar och skälmart Den stora summan, i förening med den lockande utsigten till ett äfventyr, tände eld i alla ådror på de raska fiskrarne: Kör då! ropade de entusiastiskt. Bara nu årorna hålla, inte ska armarna svigtalX Och nästa minut fräste det om bogen på den smäckra båten. CHAN väl ut för grundena vid Koudden!4 varnade en af roddarne. tKänner till demX, svarade Staffan Granat lugnt, i det han gjorde en hastig sväng med rodret. Om några ögonblick hade båten försvunnit för de högeligen förundrade åskådarne, mamsell Österman och trotjenaren Johnsson, som frågade hvarandra hvad allt detta fjesk och denna gubbens ovanliga oro kunde betyda, medan de för öfrigt ännu voro nedslagna öfver det sorgliga budskapet från deras älskade husbonde.