Dagens Nyheter – 17 februari 1873, sida 1

händelse hon ämnade fly, kunnat hitta på någon förevändning att med morgonens ångbåt komma till staden. Ånyo började Staffan Grarat misstro sina egna öron, och inbilla sig att han möjligen endast i drömmen hört allt detta, som vållat honom så mycken ångest. Solen sjönk, och den gamle stod just på väg att återvända från sin post utanför telegrafbyrån, då han af den nitiske vaktmästareu fick höra det glada budskapet! CNu kommer det.4 Efter några ögonblick mottog han den gripande underrättelsen, att violinisten Attilio Dossi dödt i lunginflammation, i en tysk stad på resan till norden, men att sannolikt en illa känd äfventyrare och honom påtvingad följeslagare, en ovanligt vacker ung man, med namnet Bmilio Dolcini, också violinist men egentligen harpspelare, begagnat sig af regkamratens rekommendationsbref och öfriga papper. På en gång ledsen och glad åt underrättolsön skyndade den rörlige gubben ned till sina roddare och lofvade dem rundliga drickspengar för friska årtag. När han anlände till båtbryggan vid FransoniX stodo mamsell Österman och Johnsson ännu undrande och modfällda, och följde med ögonen en båt, som Var nära att uppnå motsatta stranden, på ett afstånd af ungefär en fjerdedels mil och som just nu försvann i strandens skuggor, öfver hvilka några hotande åskmoln hängde, dem