Dagens Nyheter – 17 februari 1873, sida 1

MEL — dådet, och stod fleragånger i begrepp att med domsbasunens stämma framryta en varning och en väckelse för den sköna synderskan. Men å andra sidan bäfvade han för att utan några egentliga bevis komma fram med en så afskyvärd misstanke eller anklagelse mot sin egen principals hittills så rena och oförvitliga hustru. Italienaren hade med morgonens ångbåtstur rost till staden. Också en anledning till misstankar, ty dagen var skön och ovanligt varm, och någonting lockande kunde väl inte finnas i hufvudstaden för den, som egde tillfälle att på en sådan dag få vistas inärheten af den qvinna han älskade och efterträngtade. Gubben gick nu att med tillhjelp af Johnsson vedervåga det spratt, som helt och hållet skulle misslyckas, om Eleonora gåfve sig tid att öppna och ransaka sitt juvelskrin. Han tog noga mått på skrinets storlek och vägde dess ungefärliga tyngd, medan Johnsson med stora ögon följde hans undersökningar. Efter en stund återkom han med en låda af samma storlek, fylld med småsten, och bad nu Johnsson att hjelpa sig med att flytta juvelskrinets dubbla skyddsfodral utanpå denna låda, men att fortfarande i sitt och silfverhvalfvets förvar behålla den dyrbara skatten. CHär stundar mörka ting, kära Johnsson, men kan nu inte säga någonting vidare. Principalen skall tacka oss för vår omtänksamhet. EBEMITEN, AV JOHAN JOLIN. 81.