Dagens Nyheter – 15 februari 1873, sida 2

utgjort 0,0198 rar. TERRAN RES sä rr FLN er Oo Några ord om Stockholms arbetareförening. De många gånger vi haft anledning tala om Stockholms arbetareförening har det merendels varit i följd af någon glädjande och prisvärd åtgärd inom denna talrika korporation. Vi kunna icke bestämdt påstå att förhållandet nu är ett alldeles motsatt, men anledningar saknas icke helt och hållet för det antagandet, att förens ningen nu genomgår en, genom mindro glädjando medel framkallad, kris, hvars utgång kan bli ganska ödesdiger för dess framtid. Då vi härpå fista allmänhetens uppmärksamhet, göra vi det med full tillförsigt att våra ord icke måtte bli missförstådda eller misstydda utaf medlemmarne af den förening, som saken närmast angår. För dem hoppas vi att det intresse, hvarmed vi följt föreningens utveckling och i vår mån sökt att stärka hennes sträfvanden, skall gälla såsom godt bevis på vår välvilliga afsigt. Stockholms arbetareförening räknar nu en ålder af gju år. Under denna tid har föreningen, fotad på den riktiga grundsatsen att dess uppgift vore att verka indt till in bördes förkofran och förädling, växt tyst och stilla, men icke desto mindre mycket hastigt. Dess numerär uppgick vid förra årets slut till 5,500 personer. Trots donna snabba tillväxt, som väl kunnat leda till en mindre fast organisation eller sammanhållning, har ingen anmärkningsvärd missbildning af samfundet förraärkts, utan allt har synbarligen utvecklat sig normelt. Under dessa år har föreningen med stadig blick på framtida behof omtänksamt beaktat sina ekonomiska intressen. De kassor till ömsesidig hjelp i behofvets stund, hvilka bildats, hafva oupphörligt förökats och redan uträttat, såsom hvarje föreningsledamot känner, icke så litet godt, Ett bibliotek har föreningen upprättat, som nu räknar omkring 2,200 band och i värde uppskattas till 6,000 rår. Den fit, hvarmed detta biblioteks skatter af vetande och bildande läsning anlitag, har varit och är mycket glädjande, hvilket icke allenast vittnar godt om den inom föreningen i allmänhet rådande andan, utan äfven ger hopp om viälsignelserika resultater för framtiden. Planen att föreniogen skulle skaffa sig eget tax öfver hufvudet har blifvit med lifligt och allmänt intresse uppburen och omhuldad; en komit för denna frågas utredning och befrämjande är tillsatt och föreningen disponerar ett icke obetydligt kapital för nämda ändamål. Härtill må läggas, såsom en ytterligare väsentlig merit, att vid alla de tillfällen, föreningen trädt i förbindelse med öfriga samhällsmediemmar, har den med full rätt tillvunnit sig allmänt erkännande, och föreningen har ock vid flera tilfällen såsom bevis härpå blifvit genom sin nuvarande ordförande, hr Hagerman, offentligen hedrad. Det lugna och anspråkslösa sätt, hvarpå föreningen sålunda till sin berömmelse utvecklat sig, har emellertid icke varit i alla dess medlemmars smak. Det gifves stormiga naturer, för hvilka lugnet och de regelbundna lifsvilkoren äro en plåga. Det gifves åter andra naturer, hvilka ej kunna med: fullt sinneslugn se sig stå i skuggan för andra eller ge dessa njuta ett lugn, som är dem sjeltva främmande. För dessa har det sätt, hvarpå hr Hagerman uppfyllt ordförandeskapets åligganden och representerat föreningen, samt det sätt, på hvilket han organiserat den — han är nämligen föreningens grundläggare — blifvit en källa till förargelse, och de hafva derför, efter hvad oss är bekant, icke dragit i betänkande att på intrigens väg göra honom lifvet surt inom föreningen, allt i syfte att sjelfva komma till väldet, då det förmodligen skulle bli annat lif. Det bör vara för hvar och en klart att det lönlösa ordförandeskapet i en så stor förening, hvars angelägenheter till omfånget växa beständigt, icke är någon öfvervägande angenäm befattning i sig sjelf, och, hvad hr Hagerman angår, icke heller utan betydliga uppoffringar, då han såsom yrkesarbetare måste med sitt arbete uppehålla sig och de sina: men komma härtill personliga obehag, vållade genom intriger och påfund, som sakna allt berättigande och bära karaktären af otacksamhet, så kan men lätt tänka sig, att en mans äfven lifligaste intresse kan svalna. Så har, enligt hvad det blifvit oss bekant, äfven iuträffat med hr Hagerman. Han lärer till och med indirekt hafva afsagt sig förtroendet att blifva återvald och vid hans sida står, nu som alltid, föreningens flerårige och bepröfvade sekreterare, hr Lindbeck, Vi hafva hört många af föreningens äldre medlemmar uttala stort bekymmer öfver den splittring inom arbetareföreningen, som gifvit anledning till den nu rådando ställningen der. De hysa, och detta såsom det synes icke utan