Dagens Nyheter – 15 februari 1873, sida 2

Kors för raggen! Glömmer bort min sump, min fiskare och min långref! svarade gubben Granat och skyndade med en hastig och knapphändig bugning åter ned till stranden. Men under vägen dit kom den gamle ånyo på andra tankar, och när han anlände till den berså, bredvid hvilken han hvilat, erinrade han sig fullkomligt redigt de mystiska orden om hyrvagnen klockan nio, söndag qväll vid Räfudden, om juvelskrinet och jernvägen. Ut. trycken Räfaddean4 och söndagsqväll klarade med ens den gamles dunkla minnen, ty från dennas plats en fjerdedels mil sjövägen från Fransoni — såsom Joachims landtställe kallades — hade man genaste körvägen till Stockholm. Dessutom föreföll det den gamle som om en handkyssning inte kunde ha detta kraftiga ljud som en glödande kyss på munnen, och den taiträngde italienarens synbara förlägenhet tycktes också sqvallra om en öfverraskning. Med ett ord långrefven fick ligga obegag. nad, och i stöllet bad gubben sin gode vän fiskaren att med kraftiga årtag fortskaffa dem båda den knappa halfva milen in till badorten X, vid hvilken det fanns telegratstation. Invan han vågade öppet förolämpa en främling, som var en värderad gäst hos hans principal, och tilltro eller förebrå honom ett så nedrigt svek som möjligheton af en hemlig flykt med den pligtförgätna makan, ville han förvissa sig om hvad rykte främlingen hade