-— AJJ -— konungsmannen hade allt många små puts för sig. Dock, snart landade den vackra roddbåten med sin storståtliga flagg hängande liflös i aktern. Joachim hjelpte signor Dossi upp med sin harpa och öfverlemnade derefter instrumentet att hållas ett ögonblick af gubben Staffan, medan han från sköterskan mottog lilla Edmund, som hade inslumrat under den vackra musiken. Men då italienaren bakom ryggen på sin gästvänlige värd räckte sin stödjande hand åt den sköna värdinnan, kastade han en hastig, spejande blick omkring sig och tryckte derefter en glödande kyss på Eleonoras fina handlofve der handsken slutade. Den unga qvinnan spratt till och kastade en betydelsefull blick först på främlingen från södern och sedan på sin bortvände man. Dock, huru hastigt än den lilla scenen afspelades, undgick den inte gubbens Staffans skarpa öga, der det spejade bakom harpans skymmande strängar. Med ett buttert brummande lemnade han ifrån sig instrumentet åt dess egare. Ska inte släppa göken ur Bigte, puttrade f. d. artilleriunderofficern, Smen vill han bli hök, då ska Staffan Granat klippa både hans näbb och klor.4