Dagens Nyheter – 14 februari 1873, sida 2

-— GAV 1e sämmor; som hans jemlikar inom köpmansverlden använde på dundrande kalaser, anslog han till måltider åt de armä. Hans Eleonora hade en särskild riklig kassa för detta ändamål, och hvilken hon samvetsgrannt förvaltade. Gubben Granat var lika kry som förr, men kunder omöjligen förmås att sätta sig i ro. Han följde sin unge principal till Stockholm och var förste mannen på hans-kontor. Om somrarhe hade han ute på Joachims villa sin lilla kammare i samma gästrumsflygel, som på sista tiden beboddes af den italienske musikern. Staffan Granat kom dock aldrig ut förrän om lördagarne efter slutadt arbete och dröjde öfver till måndagsmorgonen. Han vistades då nästan jemt på sjön i sin fisksump öch narrade så småningom sin principalatt förälska sig i detta de tystlåtnes kära nöje. På landbacken återigen upptogs hans tid af att leka med lille: Edmund, och det var en egendomlig syn att skåda den sjuttiofemårige, men ännu ungdomsspänstige gubben höppa öch dansa med: sin lilla lekkamrat. MÅ Vi veta sedan gatimalt att Joachim var en passionerad : musikälskare och att han sjelf kunde kallas för en utmärkt pianist. Ingen undet att hau trifdes förträffligt tillsammans med signor Attilio Dossi, som, laddad med ryska rublar, kommit från Petersburg och nu