— mv ornrnrn uppehöll sig i Stockholm i ändamål att gå ett par konserter. Främlingen från södern, en ung man med — såsom vi redan. nämt — ett ovanligt tilldragande yttre och ett väsende som om han voråd en förklädd furste, fann ett fullkomligt hem i Joachims. hus, och tillbringade sina flesta vinteraftnar med att göra musik tillsamans med de unga makarne och med att fullända deras kännedom af hans sköna modersmål. Samtalet fördes derför antingen på italienska eller på franska, och Eleonora riktigt kappades med. sin. man, för att grundligt lära sig detta musikens, poegsiens och den glödande kärlekons förföriska språk. Hon kunde. i flera. timmar, innan Joachim kom hem från. sitt kontor, förtroligt samspråka med den angenäme främlingen, och denne meddelade henne åtskilliga äfventyr från sitt förflutna skiftesrika lif. Han hade en: tid varit offioer i italienska armör, men gripen af frihetsyrsel sällat sig till skaran af fosterlandets befriare under Garibaldi, Farligt:sårad i slaget, vid Mentsna, hade han, sedan såret blifvit läkt, återvändt till sina musikaliska studier, . hvilka han idkat också som officer. Slutligen för några poliiiska stämplingar biltog från sitt sköna fosterland, nödgades han nu bland främlingar lifnära sig på sin talang. Det låg så mycken innerlighet och värma i den. ton, hvarmed. Attilio Dossi talade om Bitt fädernesland, sin mor och syster, att hans