Dagens Nyheter – 13 februari 1873, sida 1

I lyckans solsken. Då vi i början af vår berättelse vågade helt plötsligen flytta våra ärade läsare tre runda år tillbaka i tidräkningen, för att så småningom ledsaga dem på en gång framåt och ändå tillbaka till handlingens ingångsport, så ha vi derigenom skaffat oss djerfhet till ett språng i tiden på icke mindre längd än fem år, i det vi som allra hastigast vid passande tillfällen omtala hvad som under dessa år passerat. i Det är en den allra herrligaste afton i slutet af juli. På en af de spegelklara vikarne ej långt från den täcka badorten i Stockholms skärgård glider en elegant, hvitmålad roddbåt sakta framåt utan synbart mål för färden. Fastän både beqväm och rymlig, är båtens konBtruktion så utomordentligt fin och lätt, att man tycker sig med blotta fingrarne kunna sönderbryta det tunna skal, som skiljer en från Egirs döttrar; men dertill behöfvas dock jernfingrar, ty den fina Sjöjungfrun, såsom roddslupen kallag, är lika stark som hon är skön och behaglig. De smäckra årorna doppas nästan som på lek i det glittrande vattnet, och liksom om roddarne äro rädda att splittra den vackra EREMITEN, ÅF JOHAN JOLIN. 28.