Dagens Nyheter – 13 februari 1873, sida 1

klarade sig oberoende af fadrens vilja, då hans omdömen voro så skefva och vilseledda. CJa, så gift dig också duX, brummade den envise gubben, gift dig mot din gamle fars vilja, men jag skall sätta vilja mot vilja, och jag skall göra dig arflös, likaväl som jag gjorde det med Emanuel såsom min lyckönskan på hans bröllopsdag.4 Den gamle höll ord. Han visste att hans söner redan dels genom sitt möderne och dels genom sina andelar i firmans affärer hade en ganska ansenlig förmögenhet, och han testamenterade derför fjerdedelen af sin förvärfvade rikedom såsom ett försoningsoffer åt fröken Lejla Ebenhjelm, det öfriga åt barmhertighetsinrättningar, åt sin dotter Eva och åt sitt husfolk. Enkepostmästarinnau, som nästan alltför träget vakat vid kusin Patriks sjuksäng, möttog till sin harm i arf ett mindre belopp, motsvarande det som bestods åt husets tjenare, och utgörande ungefär tjugondedelen af den summa, som anslogs åt hennes dödsfiende bokhållaren Staffan Granat. Denne hade emellertid sannolikt fått sitt arf mångdubbladt, om han inte så envist tagit sönernas parti mot fadren, och ända in i dennes dödsstund förfäktat satsen, att de unga männens hjerteaffärer lika litet angingo deras far som dennes kärlekshistorier i hans ungdom angingo sönerna. NBänt der ska ha sin gång, puttrade Granat,